"IQ en miljon"

Lilla tjejen med långt blont vågigt hår som läspade, ville vara med överallt och veta allt, som aldrig kunde stå still och som alltid hade något att säga har blivit vuxen!

Tjooohoooo! Vet ni vad, jag har fått JOBB! Galet värre och jag är hur glad som helst. Hade ju intervju i måndags med VDn och sedan ringde de igår och meddelade att det var mig de ville ha. Hur gick det här till? Jag ska dit på måndag och skriva på alla papper och diskutera lön (som jag för övrigt inte har en aning om hur man gör). Får nog ta en tripp hem till mamma o pappa och få lite tips på söndag. På mitt visitkort ett år framöver (med möjlig förlängning) kommer det att stå Junior Brand Manager (Haugen-gruppen), coolt va? Kommer att sitta på kontor i Norrköping, pappas hemstad så han är så nöjd så. Detta gör att jag kommer 30min närmare Västerås också, inte alls dumt.

Det är slut på CSNs snåla pengar, nu stundar en helt ny värld där man verkligen kan känna sig ledig en lördag-söndag och där man inte måste läsa böcker på ca 600sidor bara för att komma på att det ungefär är 300sidor som är intressanta. Jag kan få läsa alla skönlitterära böcker jag vill och bara vara när jag inte är på kontoret, trots att jag nog förstår att det kommer att vara mycket nu i början. Livet börjar iaf ta lite form och utkristallisera sig framför mig. Jag börjar se vart jag ska gå. 

Ska hem till Västerås igen imorgon, blev en liten blixtvisit i linkan på dryga ett dygn. Vill hem och vara lycklig! Ska nog ta en sväng ut imorgon kväll också och fira tror jag, för det måste jag ju göra. Tog det lugnt igår så imorgon blir det nog desto mer. Ska nog synda lite också.

Ska nog lite försiktigt börja glutta på lägenheter i Norrköping nu. 

Ciao,

/L 

Nepp, inget av det är rätt. Squash är det jag har ägnat min morgon åt. Oh herregud vad jobbigt det var. Spelade i 45min med Lena och det var inget lätt pass direkt. Hade typ hjärtklappning efter 10min och kände mig spyfärdig efter 15min; ingen bra början, men alltid en början! Ska se till att spela squash oftare, kostar bara 25kr för en halvtimme innan kl 10. Ingenting egentligen, plus att vi tjyvade en kvart på banan bredvid när vi var klara med vår halvtimme. Fruktansvärt bra träning, får se om jag kommer upp ur sängen imorrn. Så skönt att Lena är tillbaka i la stada, får igång träningen igen. Har varit alldeles för slapp på senaste tiden, men det går ju att ändra på. "Det är ju bara februari" som min mor sa. Det är väl sant, behöver ju inte stressa allt . Det räcker ju med att skolan alltid går i 110.

Satt och lyssnade på Run DMCs låt "It's like that" häromdagen. Kändes som om jag var tillbaka ett x antal år, bekymren var borta och gamla minnen började flöda i huvudet. Alltså musik kan verkligen få en att minnas en massa saker. De flesta låtar jag lyssnar på har jag minnen till och nya låtar skaffar jag mig minnen till. Det kanske är sjukt att  inte bara ta låten för vad den är istället för att  jag sätter en karaktär på den. Jag kommer ihåg mina förstå två CD-skivor. Det var "Thriller" och "Dangerous" av Michael Jackson. De är än idag två av mina favoritskivor. Jag kan alltid lyssna på dem och känna mig glad. De kommer aldrig att gå ur tiden. Det är något visst med Michael, galet nog, trots allt han har och inte har gjort. Men hans musik kommer aldrig att dö på samma sätt som att jag nog aldrig kommer att kunna lyssna på en låt bara för att det är en låt och inte associera den med något annat.

Idag fick jag höra att jag är så glad och strålar nuförtiden. Det var riktigt kul att höra. Jag vet ju själv att jag nog kan ha varit lite nere ett tag utav olika anledningar, men det känns enormt bra just nu. Allt har inte klaffat men jag njuter och är nog faktiskt en hel del gladare. Hade en sådan kanonkväll idag, kommer att gråta floder när vi Linkan-tjejer kommer att splittras. Mycket roligt och galet disktuerades och skrattades åt. Det var ett tag sen jag hade sååå himla kul, och fler gånger hoppas jag på att det blir!

Nu ska jag drömma sött och lyssna lite på Michael!

Ciao,

//L


p.s jag vet att jag skriver ofta men jag har börjat tycka att det är riktigt underhållande d.s

Ska på nästa intervju på Haugengruppen på måndag. Då är det VDn som ska granska mig. Känns lite läskigt. Jag hoppas att jag kan göra ett gott intryck. Företaget verkar trevligt och roligt att jobba för så det gäller ju att passa in. Undrar vad de vill veta mer om mig, eller det kanske bara är en sista kontroll? Han som jag träffade förra gången nämnde något om något "farfars-förfarande", att VDn även ska få sig en uppfattning av kandidaterna. På samma gång så borde ju han som intervjuade mig ha gjort sig en uppfattning om vem han vill ha och ska egentligen bara checka av med VDn nu. Ahh! Måste nog sätta på mitt bästa leende.

Annars är det som vanligt fullt upp i skolan. Den här kursen är bara för mycket just nu. Alldeles för mycket grupparbete. Tänk om lärare skulle förstå att det finns en gräns för hur mycket grupparbete man är intresserad av att göra. Det finns ju något som heter blandning av både enskilt och grupparbete. Just nu skulle jag hellre vilja ha enskilt arbete. Segt att hela tiden behöva sitta med hela gruppen och jobba och bestämma tid för varje dag. Men nu är det ju halvtid, inte så lång tid kvar till ovissheten.

Ännu en halv vecka är förbi. Har ju den lyckosamma turen att ha få sluppit skola både måndag och tisdag den här och förra veckan vilket gör att veckorna känns alldeles lagom långa. Att tiden går fort känns väldigt positivt just nu. Orkar inte vänta, tar bara en massa tid. Jag vill var där nu. Men för att allt ska bli till det bättre så krävs nog ändå tid. Det är väl som ordspråket säger "Tiden läker alla sår". Även skrubbsår hoppas jag. Några djupa sår finns inte och kommer förhoppningsvis inte heller. Några skrapsår som läker hyffsat snabbt men som nästan värker mer än ett djupt stort sår har det blivit . Med lite ömhet och omplåstring börjar de sakta läka. Det svider men huden blir starkare. 

Nu är det promenad som gäller, måste ventilera allt! Lena är sällskapet.


Ciao,

//L








 

Är det jag som inbillar mig att jag är stressad? Praktiken började denna vecka, gick 7-17 i måndags och 8-18 tisdag...på det ska jag planera för dessa tre kurser, läsa min kvällskurs, söka sommarjobb, söka riktiga lärarjobb, gå på intervjuer, skriva en artikel, hålla kontakt med vänner och umgås, träffa underbar (vilket inte räknas som stress då det har motsatt effekt), träna, äta, sova, tvätta, handla, ge tips och handledning åt studiekamrater och vara med mig själv....? Är det konstigt att jag känner mig stressad? Det kanske är bara inbillning hela skiten.

Who knows?





Dagens insikt: Man ska ej skotta för den snön som ännu ej fallit


Sant är att jag inte orkar och vill ha mer.
//Z - som i Zorro

Känner mig lite som om att jag står på en strand och ser solen gå ner i väst, småfåglarna flyger deras sista vändor inför den kommande kvällen, vinden pustar till och molnen färgas rosaskär. Det enda jag kan höra är de små vågornas lugna skvalp som slår mot strandkanten. Jag vet inte om det är någon som förstår vad jag menar, men jag hoppas att det finns någon som förstår åt vilket håll jag går. Att ha spenderat varje sommar på "Sveriges riviera" är få förunnat och därför blir de här stunderna något extra att tänka tillbaka på. För tillfället har jag huvudet fullt med tankar precis som när jag var liten, trots att de tankar var av en helt annat sort då så betyder de minst lika mycket. Jag blickar framåt, väldigt lite planerat men jag känner mig glad och full av energi.

Såg Casablanca idag. En riktig klassiker skulle nog alla säga, eller kult kanske. Jag valde att ligga ner och se den; inget klokt val. Somnade nog en sisådär 3-4 gånger men det jag såg av filmen var riktigt bra. Ska nog för säkerhets skull se den igen innan jag kan göra ett 100%-igt uttalande om den. Men en sak kan jag lugnt påpeka. Herregud, vad Ingrid Bergman är vacker i den filmen! En riktig skönhet med vackra former och naturligt förtjusande. Finns inte många sådana i dagens samhälle. Många kletar på sig alldeles för mycket smink. De skulle vara så himla vackra om de tog bort större delen av det. Filmen visar, trots mitt ringa engagemang, att kärlek aldrig är enkelt. Förutsättningarna kanske är lite annorlunda idag men det är aldrig enkelt och kommer aldrig att bli...

Sov sött!

//L

Var bara tvungen att skriva lite. Fick ett tråkigt besked idag. Självklart, eftersom det är fredagen den 13e. Många anser att det är en bra dag, eller hur angie? Medan andra med mig kanske inte fasar inför den men känner stor olust. Det har hänt många hemska saker på fredagen den 13e förut och inte var den här fredagen bättre. Tänker inte gå in på vad det gäller, men fick mig en riktig tankeställare. Varför jaga lycka när den står mitt framför en? Varför inte inse att lycka även kan vara de här små sakerna som förgyller ens vardag, t ex att någon offrar sig och köar i mitt ställe eller att någon ler åt mig. Lycka är inte alltid de stora tingen som folk tror att de har en uppfattning om, de kan helt enkelt redan finnas där men att man inte ser dem. Jag ska försöka sluta att ta folk för givet och verkligen suga ur varje liten gnutta glädje de ger mig. För jag älskar verkligen att umgås med de som står mig nära och varför inte då ladda batterierna samtidigt?

Tack angie för jättegullig kort idag, värmde otroligt mycket i hjärtat.

"Delad lycka är dubbel lycka"

//L

Jag börjar inse saker samtidigt som jag inte har en aning om andra. Hur normalt låter det? Det kanske är ytterst normalt bland folk i min ålder nuförtiden. Galet knepigt. Men hur normalt är egentligen normalt, och vad är egentligen normalt. Jag tror att det är normalt när jag känner mig lycklig och allt går framåt utan en massa hinder. Och just nu känns det som spunnet socker; stort, rörigt men sött.

Äh, jag ska inte bli så tråkig med en massa tankar hit och dit. Har haft övernattningsgäst inatt. Det var riktigt trevligt, kändes som på den gamla goda tiden då vi hade mysiga pyjamaspartyn med snacks och film, samt en MASSA skvaller så klart. Både det ena och det andra kom fram, både glatt och ledsamt. En massa prat och diskussioner blev det sent in på kvällen. Att få slippa sova ensam en natt är alltid trevligt, att ha någon att säga godmorgon till känns tryggt och glatt ända ner i maggropen. Efter en sen frukost med ytterligare snack bar det iväg till den tråkiga byggnaden i väst som jag inte kan längta mindre till varje morgon jag vaknar. Men i eftermiddags möttes jag av en glad nuna som hälsade mig välkommen hem med öppna armar, guuud va trevligt det är.

På lördag ska päronen komma också. Vi ska ha lite Alla hjärtans dagsmys alla fyra. Trevligt att få lite till besök av nära o kära. Alla hjärtansdag känns så krystat. Känns som att den dagen har kommits på bara för att vi människor (särskilt svenskar) är så dåliga på att tala om att vi älskar eller tycker om vissa personer i vårt liv. Egentligen skulle ju denna dag kanske styckas ner och delas ut på resten av årets alla dagar, lite kärlek varje dag gör oss lyckligare och nöjdare med livet.

"Väntar, längtar och suktar" - min vardag nuförtiden!


ciao,

//L

Tänkte jag skulle summera vad som hänt sen sist i en mycket pedagogisk och illustrativ punktlista:
- Stressig vecka
- Blivit kallad till intervju över en lunch + ändrat datum för den, men den ska bli av =)
- Fått erbjudande om översättningsarbete - innebär att jag ska konsulta och skriva offert på vad jag vill ha (=vuxenpoäng)
- Varit hemma på snabbvist - träffade P och hans vänner, det var kul, men vad var det i drinken?Ständigt onyktert i hans sällskap :P
- Farmor in på sjukan
- Massa möten på skolor hit&dit, och inte bjöd de på muffins heller...attans!

Jag håller på att krevera av stress, det är så jävla mycket nu. Varje minut är fanimig inplanerad. Hoppas det lugnar ner sig när praktiken drar igång.

Ska hem bara över dagen på fre, hälsa på syrran (har ej setts sen i nov) + träffa farmor + inte gå på en inplanerad-nu-avbokad-intervju i Sala.

Annars så är jag helt fantastiskt lycklig, du finns i mitt liv. Knas som vi säger.

Dagens insikt: jag gillar att vara en naturnörd med många plustecken och inrutade tidsscheman, gärna nån matematisk formel på det! Helst labglasögon också...

//Z- som i Zorro

Har varit på hemmaplan ett tag nu men ändå inte riktigt. Tog en snabbvisit till mor och far i söndagsförmiddag men mer än så blev det inte. Snackade snabbt litegrann om vad som har hänt och vad som komma skall. Känns rätt ovisst för tillfället men det kanske kan komma att bli mer konkret och planerat inom en snar framtid. Vem vet? De var i alla fall väldigt glada att jag kom förbi. Att vara ”hemma hemma” känns alltid lika tryggt. Man kommer lätt in i sin roll som man har haft i större delen av sitt liv. För att sedan släppa den och leva sitt egna liv 20mil söderöver. Hjälpte pappa att skotta bort all snö som kommit. Mysigt att umgås lite med honom, händer inte så ofta trots att skottningen kanske inte var det mest upplivade vi någonsin gjort.

Allt är väldigt ovisst just nu. Kursen jag går är bra och intressant men till vilken nytta känner jag att jag ska ha den. Jag vet att när jag tog beslutet att läsa den kändes det helt rätt men just nu har jag litegrann tappat intresset och motiveringen. Vi sitter mest och tjötar när det vi egentligen skulle behöva göra är att plugga som två tokar, för kursen innehåller många moment och ett helt bibliotek att gå genom. Men nu är det som det är, med andra ord allt annat än roligt. Har insett att pluggandet är färdigt för mig nu, ingen idé att intala sig att det är det jag borde göra. Ta nästa steg känns dock som en hel galax bort. Jag har ju ingen aning om vad som händer eller vad som kommer att hända. Många pusselbitar måste passas ihop för att första steget ens ska vara nåbart. Känner mig lite lätt förvirrad för stunden, vet inte vad jag ska tänka eller tycka. Jag vet, sen långt tillbaka, att jag är svårövertalad. Men, ska man alltid vara lättövertalad om något man verkligen bryr sig om? Man vill ju veta att det är ”rätt” och om då ingen kan komma och säga att det är det här du ska göra och det här är anledningen till det så tror jag grejen faller pladask.

Det har varit en lärorik och härlig helg. Många nya möten, alltid lika kul och spännande. Men även en del funderande och grubblande. Allt kommer hela tiden tillbaka till samma sak; vad är nästa steg och hur ska jag kunna ta det? Vad vill jag egentligen och vågar jag sträcka fram foten? I och för sig så kanske det är bra att jag inte vet hur det ser ut just nu. Allt löser sig förr eller senare, jag är bara lite seg i starten. Fast jag känner på samma gång att ha något kanske inte glasklart men ändå klart vore skönt vid det här laget. Och jag vet vilken bit jag vill ha klar men kan inte förmå mig själv att få den det.

Härliga västerås en vacker vinterdag!




Ciao!

//L

Det finns folk som jag verkligen gillar och som borde få höra det oftare, men jag vet bara inte hur .

Skit skit skit.
Allt är skit.
Skit skit skit. Skit.


Ta dina minnen och försvinn ur mitt liv,
älskade, älskade du


Snälla någon, kom och rädda mig.

För att svara lite på dina frågor gumman.

1. & 2. Alla är olika och kommer över saker olika fort och olika lätt. Vissa kan gå vidare nästintill på en gång medan andra behöver lite mer tid. Du vet ju hur jag var, tog mig hyffsat lång tid innan jag kände att jag va redo för något nytt. Fast jag kan ju tycka att registrera sig på match.com är lite konstigt. Men det är ju min personliga åsikt. Det har ju inget att göra med att det är just dig vi pratar om eller hur din situation ser ut. Jag anser bara att nätdejta är den absolut sista utvägen. Jag förstår att killutbudet kanske inte är som man upplevde det när man var tonåring, men det finns ju alltid någon därute till var och en trots att det kan vara väääldigt svårt att inse just nu. Självklart vill man ha närhet, så  på ett sätt förstår jag varför du gör som du gör.  Det blir ju liksom ett sätt för dig att lägga energin på något annat än att engagera dig för mycket i dina tankar och analyser om den rådande situationen. Det är ju många som nätdejtar nuförtiden har jag märkt och hört, men som sagt jag förstår mig inte på det. Men så älskar ju jag att träffa och prata med folk face2face och analyser kroppsspråk eller tonlägen. Men jag får väl bara säga: KÖR HÅRT, du är grym tjejen!

Jag har inte en aning om hur man gör men jag kan ju råda dig till att lägga upp ett kort på dig själv. Tycker nog att du ska dejta rättvist; kan du se killen så måste han kunna få se dig helt enkelt. Trots att man ska vara så godhjärtad och säga att utseende inte spelar någon roll så har det en ganska stor inverkan, eller vad säger du?

3. Jadu, klockan är cool. Inget jag själv skulle sätta på mig men den är absolut din stil. Du kommer vara fab i den!
_______________________________

Var på intervju idag. Gick faktiskt riktigt bra. Alltid lika svårt att sälja in sig själv och inte verka för påstridig men ändå vara intresserad och framåt. Den där balansgången är väldigt snäv ibland, men jag och han som intervjuade mig fick riktigt bra kontakt. Skrattade en del och skämtade, mycket trevligt! Återstår ju och se om balansgången var tillräcklig och om mina erfarenheter och kunskaper väger högst.

Insåg imorse (eller jag har nog insett det ett antal gånger) att ha nära och kära som bryr sig om en är typ en av de största motivationsfaktorerna och glädjespridarna. Att ha folk omkring en som tror på en, helt makalös härlig känsla. Att sedan få återgärda dem är minst lika underbart och kul. Att se andra glada får mig att må riktigt bra, det liksom blir som bomull i magen och allt blir bara helt gött. Bara att få ett hej med ett leende efteråt i korridoren när man går i skolan kan ju i princip påverka humöret resten av dagen. De små mötena som sker hela tiden mellan människor är så intressanta. Jag har många gånger funderat på om det bara är jag som,  i minsta detalj, kommer ihåg hur personer som jag träffar exempelvis på väg ner på stan ser ut eller har på sig, om de ler eller ser sammanbitna ut. Är det så? Det kanske bara är jag som ofta funderar på vad alla på stan verkligen gör nere på stan; shoppar, arbetar, möte, slappar eller rent av ska på intervju. Alltid lika intressant att fundera på. Att se det från andra perspektivet är minst lika intressant. Är det någon som undrar vad jag gör på stan, eller godtar de bara att jag går där? Klurigt men rätt kul att tänka på. Det är lite som att stå i kön på ICA och fundera på vad han/hon framför ska laga för mat med tanke på vad han/hon har i sin matkorg. Hmmm...

Lämnar trygga Linkan för att fara till en ännu tryggare hemstad ett tag. Linkan får klara sig utan mig en helg. Längtar, hoppas och njuter! för vad annars kan jag göra...

Ciao my ladies!

//L

ajajaj, mitt span har tjej. jaja bara att börja om då. och det gjorde jag verkligen. ladies, jag är numera stolt medlem i match.com. och visst hittade jag en perfekt kille  på en gång såklart. han vara bara lite kort.
men allvarligt, jag har några frågor till er. 1. tycker ni att jag agerar konstigt, alltså är jag typ för desperat. kanske borde jag ge det mer tid (mer tid att sörja innan jag kastar mig ut i vida killvärlden), eller? 2. är det ok att dejta på nätet och hur gör man? 3. vad tycker ni om min nya klocka?




nu ska jag åka till ersboda och gå på myrorna. man hittar altid något roligt där. kanske en bok. kanske ett par skor.

kram puss kram

your beloved angie

alltså jag får inte många knop gjorda just nu. åt precis en banan som underhållning, men det varade bara i nån minut. jojo glupsk är man.

mitt nya mission går mycket bra, shit pommfrit vad himla kul det är att spana, men läbbigt. ingen får ju märka något.
men samtidigt är det för mycket minnen här i umeå för att det ska kännas bra. igår gick jag och handlade på åc. då såg jag till exempel vår gamla lägenhet. det sved rätt hårt faktiskt. det är det att någonting dras upp, även fast jag aldrig vill ha tillbaks honom, gud nej. men minnena är tunga att ha i huvudet hela tiden.

jag som hade tänkt att gå jättemycket promenader, men då hamnar jag ju på ålidhem och där vill jag inte vara. där påminner allt om det som var. så jag får nog köpa ett silverkort ändå. de har höjt priserna till 430 spänn. i månaden. hur sjukt är inte det.

igår fick jag erfara hur en genväg blev en senväg. jag bakade matbröd men efter första jäsningen orkade jag inte baka ut degen med mjöl. så jag stjälpte upp det i en form och körde in i ugnen. sen när det var klart var det ändå rätt så degigt i mitten. men å andra sidan, deg är det bästa jag vet så jag tyckte det blev gott ändå. sen lagade jag en ny mat som faktiskt var ok. gör den nog nån mer gång. synd bara att det blir så himla mycket för då kan jag ju inte laga ny mat på säkert tre dagar. det är nackdelen med att bara laga till sig själv. hemma hos mamma gick oftast allt åt med alla matlådor och luncher. och så kan jag ju inte frysa nåt knappt heller. har varken lådor eller plats.

är det någon mer än jag som tycker att han den där sliskiga kocken som också är skådis är riktigt hot. antagligen, men så är ju också george michael den allra, allra snyggaste enligt mig. synd att han är gay bara. jag fick i alla fall en hel dvd med kockens program av farbror anders. tyvärr blev den kvar hos mamma. annars hade jag kunna se det som substitut för att laga själv.

är det någon som vet vilken datingsajt man ska satsa på. jag vill inte betala och inte lägga upp bild. kanske nån av er har nån lämplig person direkt? jag blir mer och mer desperat för var dag som går. pinsamt, jag vet. MEN, det skiter jag i. hepp

woho, 50 minuter kvar till lunch. stackars joel och lotta då. de ska utvärdera unibets webbsida, så upptäcker de idag att sidan har gjorts om. farväl till två veckors hårt arbete.

your beloved angie

Ja, vad ska man säga. Det är helt enkelt väääldigt mycket att göra just nu. Almanackan är fullproppad med saker som ska planeras för och genomföras. Men tur är väl det, eftersomdet annars skulle kännas väldigt tomt. Att typ hela vårt gäng dragit härifrån gör ju inte direkt tillvaron mer social, men vi som är kvar vi hankar oss fram med varandra och försöker umgås när vi kan. Mamma säger alltid att en kontakt den ska vårdas och det är nog något jag verkligen får ta mig tid att göra. Många har stuckit hem till sitt och många ska därför vårdas och underhållas, men herregud det är ju bara roligt!

Till en annan sak. Jag har faktiskt kommit vidare i jobbintervjuträsket. De ringde mig från Academic Work idag och berättade att jag hade gått vidare till nästa intervju (från den jag var på i torsdags). Jag ska alltså träffa företaget på torsdag Oh herregud, va nervös jag kommer att vara. Måste köra till Norrköping, så en noggrann tidsplanering krävs. Fick lite tips av hon som ringde vad jag skulle ha på mig och vad jag skulle tänka på. Jättesnällt att hon tänker på sånt, så nu är det bara upp till mig att se till att få det här jobbet. Det vore verkligen GRYMT! Det är ju i princip mitt drömjobb jag kämpar för. Det här med drömjobb och drömjobb, just nu idag är det i alla fall mitt drömjobb. Junior Brand Manager. Visst låter det flådigt? I mina öron gör det iaf det och ännu flådigare kan det bli om det under den titeln står mitt namn. "Hej, och välkommen till Haugen-gruppen. Du pratar med Elisabeth Stangenberg!" Coolt värre, men men... fantasi är det vi vill ha!

Nej, nu väntar middag hos syrran! Morsning och good bye!

Ciao!

//L

Vissa ord blir man glad av, de kan etsa sig fast länge och förgylla hela ens tillvaro...andra ord är som skavsår i örat som man helst vill bli av med. Jag lyssnar i all ära...Men hur länge?!Om och om igen, får man tycka att det får vara nog?Känner mig elak. Och trött.

Solen skiner och snart kommer bästa hit och följer med på promenix! =)

TN i lördags var skoj, kvällen slutade dock med att jag "råkat" stänga av min kyl..så det var en mindre pöl på golvet dagen efter, hehe..så kan det gå! Filmad blev jag också, tragikomiskt! Och kan äckelpäckel 40-kriskarlar förstå ett NEJ nånsin??Nopp.

Dagens ordkedja man ej bör skriva utan endast uttala: Då kom det för mig

//Z- som i Zorro

hejsan hejsan. nu sitter jag äntligen vi en dator igen. synd bara att jag sitter här för att läsa artiklar. det är ju så sjukt astråkigt så det inte är sant.
igår flyttade jag till mitt rum. jag lånade saras bil och brände runt på umeås snötäckta vägar för jag var nämligen och handlade matgrejer på willys. sen tog jag bussen tillbaks till stan från hörnefors och hinner inte vara mer än typ tre minuter på stan innan jag stöter på gustav. kul kul. varenda himla gång jag är på skolan eller i stan. alltså, jag skulle bara vilja slippa stöta på honom hela tiden för jag komemr lite ur balans när vi ses. jag vill ju kunna lägga 100% på mitt nya mission, nämligen att kolla in andra möjliga kandidater. jojo jag har en som jag spanar lite på. en som är så inte min stil men det kanske är det som gör honom intressant. som en ledtråd: långt blont hår ända ner på skuldrorna. jag vet, eeuw, men ändå inte.
i min nya lägenhet bor i alla fall två killar och en tjej. de verkar vara snälla och glada. vi har redan bestämt att vi ska ha fest på lördag så det blir skoj. man blir ju inte vänner förren man har vart fulla ihop vettni.
nu sitter jag ensam på skolan men som tur är ska jag käka med lotta och joel som också skriver xjobb. de har gått en klass under mig så vi är inte så tighta men herregud, tänk er att sitta själv och käka i mitfiket liksom. men jag vet att den dagen kommer då jag sitetr där själv. då är det bara på med fejksjälvförtroendesmajlet och hubbla hubbla så är man confident till hundra procent. try it!
men mest känner jag mig väldigt ensam. det är mycket bekanta här, ingen man riktigt känner. så jag försöker så gott jag kan att sysselsätta mig för att fly från ensamheten. jag tänkte också gå och köpa gymkort idag men såg att de hade höjt priset till 430 spänn per månad. hello, någon ska ha råd att betala också.
aja, jag tror det drar ihop sig till käk.
so long vackra kvinnor
your beloved angie