Ja jävlar vad det svänger

Yo!

Peeps, peeps, ikväll är det inte vilken kväll som helst. Det är nämligen dansbandsgala i stan!! Så om ni vill få tag på mig vet ni var ni ska leta. On the dancefloor.

Jag är SÅ. SJUKT. PEPPAD. Åh, tänk om Per-Arnez kommer dit och drar av sin fräscha version av The next episode. Den är bara sååå Angie. Lite hiphop och lite sjyssta dansbandstakter. Den tackar man inte nej till att göra boggiewoggieknullsnurr till. Men försök er inte på det hemma, it's kind'advanced. Ni får nöja er med att lyssna på låten och stampa takten

http://www.youtube.com/watch?v=yd1YZymTD5o


Håll i hatten!



Peace
Angie

Vardagslyx

Yo!

Jag vill slå ett slag för den inom bloggvärlden så kallade vardagslyxen. Idag unnade jag mig lite lyx och det är ju en vanlig sketen torsdag, alltså blir det vardagslyx.

Nu är ni såklart supernyfikna på vad jag har skämt bort mig själv med. Jo, ikväll förstår ni, kostade jag på mig en dusch! Apapap, tappa inte hakorna nu över min frikostighet, there is more. Jag tillät mig att använda varmvatten. Jo det är sant.

Nu sitter jag här och myser, nöjd och glad. Och ren. Satan i gatan vad ren man blir och jag luktar gott. Till och med under fötterna.



Peace
Angie


Life's good

Yo!

Kaffe - check

Snusen - check

Nylegad - no check

Snurr i huvudet - check

-
-
-
-

Nykräken - check


Peace
Angie

Sorgligt

Jag gick förbi en fotbollsplan. Där sprang massa småkillar omkring och spelade. Alla fick plats där. Äldre, yngre, tjocka, smala, långa, korta, ljusa, mörka, bra, dåliga. För en kort stund funderade jag på att fråga om jag kunde få vara med, men sedan kom min hämmande vuxna sida ikapp och hejdade mig.

Jag gick bort från fotbollsplanen, men i mina tankar hade jag precis dragit på mig en svettindräkt matchväst, intagit platsen som vänster ytterforward, tagit ner ett långskott med bröstet och passat vidare bollen.

Jag försöker framkalla den där känslan igen som jag upplevde fiktivt, känslan av gemenskap. Att höra någonstans. Att vara saknad om man inte är där. Att känna att man kan tillföra något för andras skull. 

Jag vill vara en del av vad som helst, en arbetsplats, ett innebandylag, en musikgrupp, en klass, ett förhållande, ja ett sammansvetsat gäng helt enkelt. För varje dag som går blir jag mer och mer genomskinlig och osynlig för andra (och då menar jag inte bara för att jag har tankats på näsblod fyra dagar i sträck).

För vem ska man kämpa när man bara har sig själv att kämpa för?


Peace
Angie


Nu blev det nog lite fel


Bilden är ett montage av Aftonbladet och Grotesco

För det första, självklart ska rubriken lyda så här: Köpte tre kilo mjöl - fick dator på köpet. Gör om gör rätt! Personligen skulle jag föredra att få krukan med kryddgrönt alternativt gaffeltrucken, men smaken är som baken.

För det andra och helt oberoende Grotescos fabulösa komik. Kanlaya B frågar sig själv efter, den i artikeln beskrivna, incidenten om hon ska skratta eller gråta. Tjaa Kanlaya, för mig är det glasklart vilken reaktion det ska bli. Jag skrattar. Jag skrattar rått och elakt åt din dumhet. Jag skrattar åt hur du söker sympati genom att gå till media. Det känns någonstans som att om man köpslår med en till synes  trevlig och väldigt pålitlig tysk försäljare som oanmäld dyker upp och säljer dyr teknik får man skylla sig själv om man går på den minan. 
Men det kanske bara är jag som åter igen ger uttryck för min antiempatiska sida...


Peace
Angie

Mens i näsan

Ni kvinnor ni tjatar och klagar över er månatliga mens, hur obekvämt det är med skydd och hur dyra tamongerna är. Men tänk då för fan en sekund på min situation. Min mens kommer varje dag ibland och en gång i månaden ibland. Ruskigt oregelbunden alltså, man blir altid lika överaskad. Not funny! Min mens kan inte stoppas med nätta bomullsverktyg som är snitsigt enportionssförpackade i krispig plast, nej här krävs det tunga artilleriet. Min mens ploppar inte ut lite diskret mellan benen, väl dold av trosor och byxor. Nej min mens ska nödvändigtvis flyga ur näsan.
Jag kallar det näsmens.




Frescht... not!



Peace
Angie


Ett litet steg i alla fall

Yo!

Idag har jag inte ägnat fem timmar åt att berätta att jag pluggar kognitionsvetenskap.
Idag har jag inte ägnat fem timmar åt att berätta att jag blir kognitionsvetare.
Idag har jag ägnat fem timmat åt att berätta att jag ÄR kognitionsvetare.

Vad det kostar att ligga på den toppen? Drygt en kvarts mille, så sjukt värt!


Peace
Angie

Avancemang

Nu ni peeps är jag inte längre någon simpel bloggskrivare. No, no jag är numera en sådan där simpel bloggskrivare som får gästblogga hos andra simpla bloggskrivare.
Look what I did!

http://fruganochmannen.blogg.se/2009/october/draft-okt-18-2009.html#comment

Och dessutom har jag varit jätteduktig och kört hela vägen fram och tillbaka till Kalmar, 80 mil blir det. High five Angie!


Peace
Angie

Stoppa upp din anti-agekräm i a**s

Japp, japp jag har lilla anekdoten på G. Enjoy!

Jag skulle handla en fin födelsedagspresent till Farmor idag. Så småningom hamnade jag på Hallbergs guld, som dagen till ära hade ett finfint erbjudande; 10% rabatt om man blev medlem i Hallbergs Guldklubben. Kassörskan frågade mig om jag ville bli medlem. Innan jag hade hunnit svara skyndade hon sig att tillägga "ja, eller förresten hur gammal är du? Det är åldersgräns nämligen.". "25 år" svarade jag. Kassörskan rodnade lite lätt (fast egentligen ganska mycket tror jag. Hon var ljusbrun i hyn så det var svårt att avgöra) och jag kunde äntligen tacka nej till det fabtastiska erbjudandet.

Eftersom jag med jämna mellanrum pikas ganska hårt för mitt unga utseende var jag tvungen att ta reda på hur liten hon trodde jag var. Så här stod det på hemsidan om vilka regler som finns runt klubbmedlemskap.

"Du måste ha fyllt 16 år för att kunna bli medlem och är du under 18 år måste målsman underteckna anmälningsformuläret."

Ok, båda alternativen är riktigt illa. 16 år. Seriöst, jag kan inte se ut som 16 år. Mitt mycket mogna beteende måste ju ändå betyda något också. 18 år. Seriöst, jag kan inte se ut som 18 år. Mitt mycket mogna beteende måste ju ändå betyda något också.

Kom igen! 18 år. Då är det fan inte rolig längre. Jag kommer aldrig att få ligga då om man blir tagen för mindreårig. Tuff shit.


Peace
Angie

Arbetsförmedlingen och jag, no.2

Jag är en av de lyckliga själarna som får utnyttja arbetsförmedlingens nya tjänst jobbcoach. Efter mycket tjat hit och dit tilldelades jag äntligen en intern coach (anställd av Arbetsförmedlingen). Jag tycker bra om min coach, specielt när hon säger att jag är bäst. Men min målsättning har hela tiden varit att få en extern coach, liksom att komma lite mer ut i verkligheten. Så till sist stötte jag på en härlig kvinna som sa "Snälla, låt mig coacha dig!". "Visst", sa jag. Således ringde jag upp Arbetsförmedlingen för att snabbt ordna till den lilla detaljen. Trodde jag.

Ring, ring

- Ja det är växeln. (Angie L undrar i sitt stilla sinne: vilken växel?)
-Jaaa, hej! Jag heter A''''''' L''''''. Jag vill byta min interna coach till en extern coach.
-OK, då ska du prata med din handläggare.
-Jaha, kan du koppla mig?
-Ja, varsågod.

Tut. Tut. Tut. Personen du söker återkommer den 27 februari 2029 (typ).
Flera försök senare får jag äntligen tag på min handläggare.

-Ja det är Handläggaren.
-Hej, Jag heter A''''''' L''''''. Jag har dig som handläggare och jag vill byta min interna coach till en extern coach.
-Angelica, lyssna på mig! Du måste ställa dig i kö till intern coach.
-Nej men alltså jag har en intern coach och har nu träffat en kvinna som vill bli min externa coach.
-Men Angelica, du lyssnar inte, Du har redan en intern coach. Då kan du inte få ställa dig i kö för en intern coach.
-Nej, nej, just det...Men jag vill byta min interna coach mot en extern coach.
-Angelica, du måste prata med gruppen för externa coacher så du förstår, ok? Här är numret **********.
-Ok, tack hej då.

Ring. Ring.

-Ja det är gruppen för externa coacher.
-Hej jag heter A''''''' L''''''. Jag skulle vilja byte min interna coach mot en extern coach. Här är mitt personnummer.
-*knappar på tangenter* Jaha, men Angelica jag ser ju här att det har fattast ett beslut om dig och det lyder "A''''''' L'''''' är i behov av en jobbcoach", så det är ju det som gäller.
-Ehh, ja jo men nu har jag alltså fått kontakt med en kvinna som skulle vara mer lämpad som coach för mig, så kan jag få byta min interna coach mot henne?
-Ja, men Angelica, nu har det här beslutet fattats om dig och det löper ut den 3 december. Då gör vi eventuellt en ny bedömning om ditt behov av en coach.
-Ehh, alltså jag tror inte jag förstår. Varför kan jag inte byta min interna mot en extern som i mina ögon är bättre lämpad att coacha mig?
- Därför, Angelica, att det har fattats ett beslut om dig
-???. Ehhm, ok. Alltså det här låter helt vansinnigt. Finns det någonstans man kan ringa och påpeka frånvaron av logik?
-Ja, ring till **********.
- Tack hej då.

Ring. Ring.

-Ja det är kundrealtioner.
-Hej jag heter...(drar hela historien om vad som har sagts). Så det jag undrar är varför inte jag kan byta coach?
-Ja, jag är inte helt insatt, men det är ju tydligt att det har tagits ett beslut om dig och ditt behov.
-Jaha och vad jag tycker om det hela och hur jag värderar nya möjligheter som dyker upp efter att beslutet har tagits, det spelar ingen roll?
-Ehm, hehe(förläget skratt), nej det gör det väl inte. Tydligen. Nej... Men du, gör så här att du skriver ner händelsen i ett mejl så får vi se om vi kan svara bättre på varför det har blivit så här.
-Ja det gör jag. Jag hoppas att ni kan se till att min önskan går igenom också.
-Ehh ja jo vi får se. Men som sagt beslutet är ju redan taget.
-Aja, men tack hej då (just då tappade jag tålamodet så sjukt hårt).
-Oj jaha hej då.

Jag ser fortfarande ut som en fågelholk. Var i hela fridens namn finns logiken, sammarbetsviljan, smidigheten och strävan efter att kunderna ska ut på arbetsmarknaden? Jag fattar precis ingenting.


Peace
Angie



Politiskt ståndtagande - centerpartist

Yo peeps! Det politiska tåget tuffar på med ett gammalt ånglok i spetsen. Ni kanske undrar varför vi inte far fram med det moderna ock kraftiga malmtågsloket IORE. Jo, det är så enkelt att det passar sig inte på landsbygden. Är ni as clever as me (vilket i och för sig är en utopi, men så gott det går) har ni såklart redan räknat ut att den politiska undersökningen har kommit till centerpartisternas värld. Peeps, så ser du att random landsbygdsinvånare
Mjöl K. Bonde kommer att rösta på centerpartiet!

Upptill bär vår bonde ett nätlinne, i modernare kretsar även kallat nätbrynja. Färgen på linnet var en gång vit. Idag är linnet inte vitt längre. Plagget är mycket funktionellt att bära vid tungt kroppsarbete, då svetten kan flöda ut genom de tusen hål som bildas mellan linnetrådarna. Hela bonden toppas av en fantastiskt slitstark, heltäckande dräkt, en så kallas over all (över allt på svenska). På over allens rygg är en stor logga smakfullt placerad, det står LRF. Så klart.

Assocearer! Bonden skyddar huvudet med en frän men slapp skärmmössa, vilken även den pryds av LRF's respektingivande logga. De trötta fötterna är instängda i ett par riktigt tunga gummistövlar. Fötterna är således ganska skrynkliga och allmänt ovårdade. Stövlarna i sin tur är täckta av koskit och dekorerade med halmstrån här och där. Vår bonde är den första av våra undersökningsobjekt som inte färdas till fots. Nej, nej bättre upp. Bonden rattar med stadig hand en Volvo BM 700. Den pryds av LRF's påklistringsbara dekaler och en långsamtgåendefordon-skylt. Bondens favoritsyssla är att ligga som en stoppropp på 90-vägen som går förbi utanför gården. Stadsborna är så himla lättretliga och det är fantastiskt att se hur de sliter sitt hår, tycker bonden. I garaget står hans stolthet, en Ferguson TE20, och glänser.

Bonden är alltid vaken. Det kan i alla fall verka som det. Han är åtminstone alltid vaken när du går och lägger dig respektive kliver upp. Bonden äter alltid kött, potatis och sås. Han tillverkar den aldrig själv, det gör hans husmora tillika fru. Bonden hatar EU och vill helst gå ur snarast. Han ägnar största delen av sin fritid till att söka bidrag. Satan i gatan vilken snits han har på att fylla i formulär. Det går snabbt som blixten ser du. På bondens köksbord ligger senaste numret av LRF's medlemstidning "LRF Rules". Bonden handlar nya privata kläder en gång om året. Det sammanfaller i princip alltid med Dressmans fashionabla sommarrea. Då inhandlas det 7 par kalsipper, 7 par stumpor med veckodagarnas namn på, två rutiga skjortor och ett par jeans, varken mer eller mindre. Hoppas du kan identifiera honom nu.

Peace
Angie


Ååååhneeeeej




www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5891131.ab



Ta inte sudoku- och korsordslöseriet från mig! Ta vilken som helst av mina laster, ta tårtlasten, ta jag-orkar-inte-släpa-mig-till-gymmet-lasten, ta Bonde söker fru-lasten, ta bilkörningslasten, ta farmors mat-lasten.

Jag vill bli smal ju...smal som en sticka. Och vad ska jag göra med min 73 kilo korsords- och sudokutidningar som jag parallellöser? Va va va??


Peace
Angie

Lilla tipset

När man rör sig i de mer coola kretsarna är det viktigt att upprätthålla sin coola image, annars får man snart veta var man hör hemma. Eller vänta, en korrektion, det gäller för normalcoolingen. Min coola image är oförstörbar och självupprätthållande.  

För att behålla sin coolhet kan man bland annat äta så kallad gangstermat och man kan imponera på sitt gang med powerpruttar. Ett sätt att uppfylla dem båda är att tillaga cool kålsoppa. Allt väl än så länge, men inte länge till. Steg ett på receptet är nämligen att hacka ett fucking big coolhead i småbitar. Hallå, vem orkar? Not me!

Lösning

För att undkomma problemet har jag uppfunnit ett verktyg som jag kallar för Angie L:s BautaBlender. Look at this!





Kantklippare och 10-litershink. Easypeasy vettja!


Peace
Angie


Politisk ståndtagande - moderat

Yeey, Angie L:s politiska undersökning har tagit sig till andra sidan! Det är dags att analysera sönder en borgare. Peeps, så ser du att random kille Back S. Lick kommer rösta på moderaterna.

Upptill bär vår kille något så förutsägbart som en välstruken rosa skjorta med stärkt krage och sådana där jag-har-inte-alls-mätit-med-linjal tjeckt uppkavlade ärmar. Det som avslöjar hans noggrannhet med uppkavlingen är hur den precist avslöjar hans härligt Saint tropez-brunbrända underarmar. Över hans högra axel har en Lyle & Scott-tröja i en marinblå silkesullblandning nonchalant slängts (OBS! graden av nonchalans bör ifrågasättas lika mycket som graden av noggrannhet vad gäller uppkavlingen).

Nedtill bär vår kille ett par ytterst välsittande jeans. Många vänder sig efter honom och utropar. WOW, vilken jeanshäck. Dessvärre är jeansens märke helt okänt. Moderatkillen parerar snabbt genom att berätta historien om hur jeansen kom i hans ägo.
- Det var så här att min pappa som äger sex stora företag har alltid tagit med min familj till rivieran och Alperna på resor och där träffade vi så underbara människor...bla...champagne...bla...yatch...bla...privat sittlift...bla. Min frisör, han är förövrigt kändisfrisör, kände en kille som skulle börja designa jeans och därför fick jag bära dem och fungera som en levande skyltdocka. Privat så är mitt favoritjeansmärke Giorgio Armani.
Vilken tur va, hur hade det sett ut om han frivilligt gick runt iklädd jeans med sämre satus än Lindex:s Calamity Jane's?

Assocearer, finally! Håret ligger perfekt slickat bakåt i ett så kallat backslickarrangemang. Otroligt klädsamt. Inte ett enda hårstrå ligger fel, här lämnas inget åt slumpen. I vänster bröstficka (för att skapa motvikt till tröjan på höger axel) hänger ett par riktigt glassiga Ray Ban Wayfarers. Sköldpaddsfärgade, of course. Klockan, halskedjan, livremmer, portföljen, ja till och med tygsnytnäsduken är matchat in i minsta detalj. Vår kille har en otrolig fingertoppskänsla för fasaddesign. Han är även homofob vilken kan vara lite svårt att föra in i sammanhanget, rent logiskt.

Oh yes, riktningen! Han går mot *trumvirvel* småbåtshamnen. Idag ska han nämligen steka. Han ska steka på en överdimensionerad segelbåt som är skriven på en herr Sr Back S. Lick. Med sig har han tre nära vänner som är lika obildade i segelkonsten som vår kille, men då kan de i alla fall skylla på varandra när båten brakar in i den nybyggda bryggan i Trosa gästhamn. Varje kille håller ett koppel i sin hand, ett koppel i vars ände fem blonda storbystade tjejer sitter och fnittrar och säger "jaha, ååh, men guuud alltså". Stereon med den extrainsatta baslådan slås på och Fredde på Grand:s dunderhit "Håll upp händerna för Stureplan" strömmar ut. Killarna smäller av varsinn flaska Dompa, som de kallar drycken sinsemellan. Tjejerna wowar när korkarna flyger all världens väg och fnittrar när korkarna landar på den förkastliga kommunala Djurgårdsfärjan. Vilken dag det kommer att bli!


Peace
Angie

RSS 2.0