tuppen jag

Känner mig lite som om att jag står på en strand och ser solen gå ner i väst, småfåglarna flyger deras sista vändor inför den kommande kvällen, vinden pustar till och molnen färgas rosaskär. Det enda jag kan höra är de små vågornas lugna skvalp som slår mot strandkanten. Jag vet inte om det är någon som förstår vad jag menar, men jag hoppas att det finns någon som förstår åt vilket håll jag går. Att ha spenderat varje sommar på "Sveriges riviera" är få förunnat och därför blir de här stunderna något extra att tänka tillbaka på. För tillfället har jag huvudet fullt med tankar precis som när jag var liten, trots att de tankar var av en helt annat sort då så betyder de minst lika mycket. Jag blickar framåt, väldigt lite planerat men jag känner mig glad och full av energi.

Såg Casablanca idag. En riktig klassiker skulle nog alla säga, eller kult kanske. Jag valde att ligga ner och se den; inget klokt val. Somnade nog en sisådär 3-4 gånger men det jag såg av filmen var riktigt bra. Ska nog för säkerhets skull se den igen innan jag kan göra ett 100%-igt uttalande om den. Men en sak kan jag lugnt påpeka. Herregud, vad Ingrid Bergman är vacker i den filmen! En riktig skönhet med vackra former och naturligt förtjusande. Finns inte många sådana i dagens samhälle. Många kletar på sig alldeles för mycket smink. De skulle vara så himla vackra om de tog bort större delen av det. Filmen visar, trots mitt ringa engagemang, att kärlek aldrig är enkelt. Förutsättningarna kanske är lite annorlunda idag men det är aldrig enkelt och kommer aldrig att bli...

Sov sött!

//L

Kommentarer
Postat av: angie

ska jag berätta om den finaste komplimang jag har fått?

pappa har en tavla på ingrid bergman när hon spatserar ner för en gata i rom och alla killar och gubbar som sitter på gatufiken stannar upp i sitt och vänder blickarna efter henne. hon passerar väl som en frisk fläkt kan man säga.

komplimangen fick jag när gustav och jag var på sardinien, en kväll när vi skulle gå ut och äta. jag hade väl på mig en ganska liknande klänning som ingrid har i pappas tavla och vi gick på en smal gata med gatufik. så helt plötsligt säger gustav typ "märker du vad folk tittar på dig?" Jag "eh, nej, verkligen inte" G "jo, angelica det är precis som i din pappas tavla".

åååhhhhhhhhhhhhhhh eller hur

2009-02-17 @ 10:48:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0