"IQ en miljon"

För att svara lite på dina frågor gumman.

1. & 2. Alla är olika och kommer över saker olika fort och olika lätt. Vissa kan gå vidare nästintill på en gång medan andra behöver lite mer tid. Du vet ju hur jag var, tog mig hyffsat lång tid innan jag kände att jag va redo för något nytt. Fast jag kan ju tycka att registrera sig på match.com är lite konstigt. Men det är ju min personliga åsikt. Det har ju inget att göra med att det är just dig vi pratar om eller hur din situation ser ut. Jag anser bara att nätdejta är den absolut sista utvägen. Jag förstår att killutbudet kanske inte är som man upplevde det när man var tonåring, men det finns ju alltid någon därute till var och en trots att det kan vara väääldigt svårt att inse just nu. Självklart vill man ha närhet, så  på ett sätt förstår jag varför du gör som du gör.  Det blir ju liksom ett sätt för dig att lägga energin på något annat än att engagera dig för mycket i dina tankar och analyser om den rådande situationen. Det är ju många som nätdejtar nuförtiden har jag märkt och hört, men som sagt jag förstår mig inte på det. Men så älskar ju jag att träffa och prata med folk face2face och analyser kroppsspråk eller tonlägen. Men jag får väl bara säga: KÖR HÅRT, du är grym tjejen!

Jag har inte en aning om hur man gör men jag kan ju råda dig till att lägga upp ett kort på dig själv. Tycker nog att du ska dejta rättvist; kan du se killen så måste han kunna få se dig helt enkelt. Trots att man ska vara så godhjärtad och säga att utseende inte spelar någon roll så har det en ganska stor inverkan, eller vad säger du?

3. Jadu, klockan är cool. Inget jag själv skulle sätta på mig men den är absolut din stil. Du kommer vara fab i den!
_______________________________

Var på intervju idag. Gick faktiskt riktigt bra. Alltid lika svårt att sälja in sig själv och inte verka för påstridig men ändå vara intresserad och framåt. Den där balansgången är väldigt snäv ibland, men jag och han som intervjuade mig fick riktigt bra kontakt. Skrattade en del och skämtade, mycket trevligt! Återstår ju och se om balansgången var tillräcklig och om mina erfarenheter och kunskaper väger högst.

Insåg imorse (eller jag har nog insett det ett antal gånger) att ha nära och kära som bryr sig om en är typ en av de största motivationsfaktorerna och glädjespridarna. Att ha folk omkring en som tror på en, helt makalös härlig känsla. Att sedan få återgärda dem är minst lika underbart och kul. Att se andra glada får mig att må riktigt bra, det liksom blir som bomull i magen och allt blir bara helt gött. Bara att få ett hej med ett leende efteråt i korridoren när man går i skolan kan ju i princip påverka humöret resten av dagen. De små mötena som sker hela tiden mellan människor är så intressanta. Jag har många gånger funderat på om det bara är jag som,  i minsta detalj, kommer ihåg hur personer som jag träffar exempelvis på väg ner på stan ser ut eller har på sig, om de ler eller ser sammanbitna ut. Är det så? Det kanske bara är jag som ofta funderar på vad alla på stan verkligen gör nere på stan; shoppar, arbetar, möte, slappar eller rent av ska på intervju. Alltid lika intressant att fundera på. Att se det från andra perspektivet är minst lika intressant. Är det någon som undrar vad jag gör på stan, eller godtar de bara att jag går där? Klurigt men rätt kul att tänka på. Det är lite som att stå i kön på ICA och fundera på vad han/hon framför ska laga för mat med tanke på vad han/hon har i sin matkorg. Hmmm...

Lämnar trygga Linkan för att fara till en ännu tryggare hemstad ett tag. Linkan får klara sig utan mig en helg. Längtar, hoppas och njuter! för vad annars kan jag göra...

Ciao my ladies!

//L