Korridoren
Förutom en sak. En sak är verklig. Korridoren. Den som jag förtvivlat skenar i. Fort fort. Det måste finnas ett slut någonstans. Men jag rusar där hela tiden; på dagen när allt är på låtsas och i sömnen när mardrömmarna tar vid. Det måste finnas en ände på korridoren. En ände eller en dörr så jag kan kliva in i ett rum. Men hittills har det bara varit samma svarta oändliga korridor.
Jag måste ut ur korridoren. Först då blir jag befriad från låtsasvärlden. Spring spring så fort du kan, manar jag på mig själv och sneglar snett över axeln. Där kan jag se ljus lysa genom dörrspringor. Alltså finns det dörrar, men alla är stängda. Jag måste till utgången.
Spring så fort så du springer om dig själv, vrålar jag till mig själv i ren panik. Det måste ta slut nu. Spring så jag kommer fram för då blir allt bra. Då kommer jag sluta jaga mig själv. Då kommer det bli lugn och ro. Tyst och stilla.
Årskrönika 2011
Kärlek: olycklig och avskräckande
Förhoppningar: totalt oinfriade
Mat: extrem
Sömn: svårnådd
Socialt: kurra gömma skräckversion
Jobb: 9-5
Familj: nej
Mage: tom med klump
Hår: brunt kort
Konto: 0.00
Husdjur: stackars Loui
Färg: lila
Iphone: ljudlös
Tidsfördriv: bubble shooter och sova
Livsmening: absolut ingen
Underbart förstört resmål: Tilos
Ålder: för gammal sen länge
Kalender: doktorn
Tänder: gula
Känsla: det går inte, shit shit shit det går inte, måste hitta ut
Idol: Farmor, alltid Farmor
Samvete: dåligt men obrytt
Driv: blåslampa med stiltje
Matlåda: flottig
Sängkläder: ingrodda
Verktyg: nål
Tvättstuga: mamma eller pappa
Ryss: JL
Orättvisa: livets lott
Religon: nödvändigt
Samhörighet: ingen
Självbeskrivning: negativ och deppig pessimist
Korta
Allt: skit
How to break a person; 7 easy steps
1. Make the person trust you
Make her feel like the two of you are meant to be, in some way or another. Make her trust you when you say this will work out even though all obstacles are endlessly high and life long in duration. Make the person believe that you truly love her and want to be with her. convince her that only important is that you are together, no matter where and how.
The goal of this step is to make her feel that this relation will last until death tears you apart.
2. Build a protecting wall of possible obstacles
Put light on the outstandig problems you both are aware of might ruin the relation. Make her understand that people outside this relation may be the ones controlling it. At same time stress that these people and the situation in general are responsible for possible problems and following solution, not you. Important here is to convince her that you still will do all you can to solve these problems so two of you can go on as planned.
3. Take first step to agreement on the relation
Go home (preferably your home is far away so communication gets complicated by bad reception, expensive minute fee, time diff etcetera) with the plan to tell your parents about the relation and your common understanding to run it for real.
4. Act a bit vague
Act so that her female institution feel that something is terribly wrong. Answer all her questions with modified truth, but also with a tone that keeps her hope alive.
5. Get unreachable
Slowly get hard to contact. Ignore all calls and texts from her. The contact you still have, keep her on distance. Stop treat her as a partner, but just a random person instead. Give her stupid explanations that are obviously made up. But when you do this, also try to keep her hope alive by not want to break up when she begs you to for example.
6. Ignorance face to face
Once you are back at same place as her. Do not talk to her or pay any kind of attention to her, even though you spend lo of time at same place, work as an example. This step should be a long ongoing one so that she starts to get a bit table before you go on with next step.
7. Make it even worse
Break the news that you got engaged to someone else during your home stay in step 3. But do not tell her directly (since you haven't spoke for two month, why do it now), instead let her find out herself rumors way. This will be really effectfull since you haven't even come to a proper end for the relation with her and likewise this is where she hopefully will break into pieces. Maybe not from sadness but rather from disapointment and humiliation.
Nummerlappsystem
Livet är dödens väntrum.
Man kan leva där eller bara vänta.
Eller så kan man tränga sig före i kön.
Jag försökte, men blev visad till min plats igen.
Så jag kan bara leva eller vänta.
Hur lever man?
Feels like heaven
Cricket final winners
Vi:
hoppade
skrek
kramades
skrek
hoppade
kramades
lyftes i luften
skrek
lyftes i luften
kramades
ringde alla släktingar och kompisar i Indien
skrek
kramades
lyftes i luften
pussades
skrek
åt middag på stadens bästa indiskrestaurang.
Julfest
Jag var på julkalas med mitt jobb igår. Herre min Gud så roligt det var! Först körde vi någon typ av femkamp på våningen under. Sen åkte vi buss till Hasselbacken. Eftersom maten var sådan som står på ett julbord fanns det inte så mycket att kalasa på som typ-vegetarian. Lite tomater, brysselkål och potatis med lingonsylt lyckades jag skrapa ihop i alla fall.
Sen blev det dans. Och oj vad vi dansade. Och vi förundrades över varandra, hur fantastiskt stiliga vi var. Vi hämtade gratisgrejer i baren och dansade ännu mer. Jag fick ögonkontakt med chefen när mina tre favoritkillar stod och juckade runt mig från varsitt håll. Det kändes kanske lite onödigt. Men det är så vi beter oss med varandra. Det kändes lite konstigt att se sina jobbarkompisar lite på lyset. Inte de som jag umgås med privat, utan de andra.
Sen drog vi till Le bon parlais för efterfest. Självklart stod vi på vip-listan. Fattas bara annat. Där dansade vi ännu mer. När det stängde märkte vi att vi var enormt trötta. Några drog iväg för kebab, vi andra drog hem.
Tänk att man kan ha det lika roligt med sina jobbarkompisar som med pluggkompisar. Eller ja, att man faktiskt blir kompisar istället för jobbarkompisar. Det där anställningskontraktet innehåller verkligen mer än "bara" ett jobb.
Peace
Angie
Jag bangar inte
Lisa hade skrivit i sin blogg att hon utmanade mig att fylla i någon sorts lista. Jag som aldrig bangar måste såklart fylla i den. Kan hända att det inte är världens mest intressanta läsning, men hur ofta kan jag erbjuda sådant egentligen?
4 saker jag gjort idag:
Placerats högst upp på listan över vilka som ska supas under julbordet på jobbfesten på fredag (why liksom??).
Delat ut hemläxor för dagens ord.
Haft klubben för inbördes beundran med min granne om vilka fantastiska jobb vi har.
Handlat mat i Mörby.
4 saker jag ser på tv:
Jag
Har
Ingen
Tv
4 saker jag längtar efter:
Gå till jobbet.
En olyhörd lägenhet som jag kan bo länge i och sjunga och spela högt i.
Skratta med mina jobbarkompisar.
Sovmorgon.
Peace
Angie
Sånt som bara händer ibland
Yo!
Idag upplevde jag en cykel. Jag tror att jag upplevde den för att jag står utanför och jag såg ett par som var mitt i den. Bakgrunden till det hela är lite cheesy, jag lyssnade nämligen på It's the same old song med Roddan (kan hon inte ens ha vett att lyssna på originalet liksom), men va fasiken den svänger ju OCH karln har fattat hur slingor ska läggas för att skapa dimensioner i håret. Inga pikar om det, tack. I alla fall, när första refrängen hade börjat passerade jag ett par i rulltrappan. Det var bara en minut kvar till tåget skulle gå så jag raskade på. De däremot stod kvar på samma trappsteg och kysstes så som bara nykära personer kysser varandra. Då såg jag allt utifrån. Som en blixt från klar himmel kom det. Oj, vad förvånad jag blev.
Det här är vad jag kom till insikt med:
Paret i trappan är precis i början av cykeln, de kommer inom en snar framtid att få någon random låt som råkar bli "deras" (finns det något mer äckligt än par som har en låt). För att dra ner på äckligheten räcker det med att säga att de ganska snart kommer att börja förknippa bra saker i deras förhållande med en låt. De kommer att fyllas av värme och kärlek så fort de hör låten och blir påminda om en person som de tycker väldigt mycket om. Samtidigt sjöng Roddan från andra sidan förhållandet, nämligen när det har tagit slut och det enda som finns kvar är minnen, och smärtsamma sådana. Man kan ju försöka att ignorera dem så gott det går, men när den där särskilda låten spelas går det inte att gömma sig längre. Den borrar sig in i varenda ynka liten vrå som den stackars hjärtekrossade personen består av. Helt plötligt har låten bytt betydelse från en fantastisk euforihöjare till en fucking jävla någonting jättedåligt, någonting som kan rasera precis allt. Och ändå är det bara samma gamla låt. Samma melodi, samma text. Antingen skapar den lyckorus i dig eller så dödar den dig.
Jag har varit på samma ställe som paret och fått en låt att relatera till, jag har fyllts av nästan jobbig lycka när jag har hört låten och slutligen har jag kraschat radion i golvet när låten har spelats (men tro för allt i världen inte att jag har tyckt att vi har haft en egen låt). Idag finns det ingen sådan låt för mig. Jag kan höra precis vad som helst utan att det rör mig i ryggen. Men risken är väl att även jag någon förbannad gång i framtiden kastas in i den där cykeln igen, hör en låt och tycker att det är ju precis, precis oss de sjunger om. Först blev jag livrädd när jag insåg det, det är faktiskt en av mina största rädslor. Men sen kände jag mig lugn, eller snarare lycklig. Jag vet inte varför. Men om man varken kan fly verkligheten eller framtiden kanske det bästa är att bli vän med dem, och det var precis det jag blev klockan 07:42, halvspringande i rulltrappan på Bergshamra tunnelbanestation, kissnödig, med en läckande matlåda i väskan, en krokbensfällande innebandyklubba i handen, mungiporna uppåt och tankarna på annat håll.
Peace
Angie
Mat istället för test
Jag ska bli en bättre testare tycker min chef, därför har han skickat mig på en två dagar lång testkurs. Toppen tyckte jag när han berättade det. Finns det något roligare än att lära sig nya saker liksom? Ok, att vara full och få ett skrattanfall eller att få ett skrattanfall utan att vara full är riktigt roligt. En liten parentes.
Det jag däremot inte hade räknat med var att det i kursen skulle ingå utfodring för en hel vecka. Idag har följande förtäring serverats:
-frukost
-förmiddagsfrukt plus de frukostmackor som blev kvar
-lunch, kaffe efter lunchen plus en kaka
-eftermiddagsfika bestående av kaffe och tre (3!) olika kaksorter samt ett bakverk
-under hela dagen har kaffe, te, juice, frukt och godis stått till allmänt förfogande
Och så försöker min chef lura dit mig med motiveringen att jag ska bli en bättre testare. Nej du, säger jag, den gubben går inte. Man ska vara sjukt lättlurad för att gå på den minan.
Peace
Angie
Hur bråttom som helst
Varje morgon när jag ska åka till mitt jobb (fatta, jag har ett jobb! Ett JOBB!) är det antingen fyra minuter, tre minuter, två minuter, en minut eller ingen minut tills nästa tåg går. Jag måste gå ner för en rätt så lång trappa innan jag ser tavlan som visar tiden till nästa tåg kommer. Men eftersom det här är Stockholm klarar jag mig bra utan den där tidsvisartavlan. Jag kollar bara på hur alla runtomkring mig beter sig.
Om det är fyra minuter kvar är det ett steg ner och två steg upp i trappan som gäller, samtidigt som man man ser ryggtavlorna av dem som hade hunnit ner för trappan när tidsvisartavlan fortfarande visade att det tidigare tåget stod inne. Man plockar på sig en metro, stannar för att rota runt efter sl-kortet och ställer sig i rulltrappan. Den som går nerför rulltrappan är konstig.
Om det är tre minuter kvar händer inte så mycket mer mot om det är fyra minuter kvar. Enda skillnaden är att man inte ser ryggtavlorna, för antingen hann de med det tidigare tåget eller så står de på perrongen.
Om det är två minuter kvar händer heller inte så mycket mer än om det är tre minuter kvar, möjligen sker allt i en lite snabbare takt, men nåde den som går i rulltrappan.
Om det är en minut kvar börjar det bli lite intressant. Då är det långa benet som gäller, många kostar ändå på sig att hämta en metro. I rulltrappan är det nu ok att gå, även om många världsvana typer med lagom slitna vintagekängor och en lustig toppluva står nonchalant lutade mot rulltrappshandtaget. Det är i sådana situationer som jag avslöjar att jag inte är infödd stockholmare.
Om det är ingen minut kvar, då rusas det ohämmat. Alla regler är tillåtna; putta undan dryga tanter med rullatorer, hoppa höjdhopp över spärren, skuffa undan dryga segarslen som står på fel sida i rulltrappan, spurta fram till tuben och bända upp dörrarna som just har börjat stängas. Målet helgar medlen är vad som gäller. Att hinna med just precis den där tuben är den enda som räknas. Men jag tar istället tillfället i akt att jävlas med mina medmänniskor. Kan jag så blockerar jag någons desperata försök att hinna med. Det är väldigt roligt, folk sliter sitt hår. I fyra minuter sliter de sitt hår, för då kommer nästa tåg och allt är frid och fröjd igen. Jag undrara ofta varför de har så fruktansvärt bråttom, fyra minuter hit eller dit kan väl knappast göra större skillnad än just fyra minuter. Jag säger så som Lill-Fredrik sa till mig en gång i Umeå när jag var väldigt upprörd och stod och skakade av emotioner: Eey, relax.
Peace
Angie
Dumhuvud
3. Mat. Fast den ska vara god, extra god. Så där god att man inte kan göra något annat än att äta och tugga. Den ska vara så god att man blir tårögd över tanken att man har maten i sin mun. Slutligen ska man tveklöst kasta sig över tallriken och slicka upp det sista. Så god ska den vara.
2: Orgasm. Den är ju självförklarande en bra upplevelse, sen kan den såklart vara bra, mer bra eller ännu mer bra. Jag tror inte att det behöver förklaras mer.
1: Musik. De där alldeles speciella låtarna som är så perfekt sammansatta så man blir helt paralyserad när man hör dem, nästan drogad. Ja, man blir nog faktiskt drogad. Det rycker i hela kroppen, särskilt i taktstamparfoten. Man vill bara hoppa ur sitt skal för att på något vänster komma närmre musiken, kanske lyckas röra vid den.
Så, hur krånglar man sig då ur att det tippar över och blir en jobbig känsla?
Mat: Man äter.
Orgasm: Man ehh ehh... Lite generad blir jag av sådant här måste jag erkänna så jag gör det enkelt för mig http://sv.wikipedia.org/wiki/Orgasm
Musik: Det går inte.
För att göra det hela mer påfrestande så är jag en hang up-person. Jag hänger mig totalt åt ett väl utvalt set med olika grejer. Tills jag tröttnar. Men fram tills dess att jag tröttnar är jag som en nybliven förälder. Så när jag har ett par låtar som jag tycker är bättre än orgasm, då lyssnar jag bara på dem. Jämt. Hela tiden. Var jag än är. Vad jag än gör. Samma låtar om och om igen. Samtidigt driver de mig till vansinne och det är väl kanske orsaken till överkonsumtionen. Mycket vill ha mer va? Jag försöker spela låtarna på gitarren för att stilla den där gnagande känslan. Funkar inte. Jag försöker att sjunga med för att känna låten i mig. Sitter på letssingit.com nätterna igenom. Funkar inte. Jag försöker gå ut bland folk när jag lyssnar för att tvingas till behärskning. Funkar inte, varken behärskningen eller handlingen som botmedel. Jag försöker att låta bli att lyssna. Funkar inte, i mitt huvud bor en livs levande positivhalare. Han heter Eilert.
Sen kommer uttröttningen. Och herre gud vad den är efterlängtad. Livet leker, solen skiner och ett gäng nya låtar går på repeat. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är rätt dum i huvudet.
Kontraster
Jag har bondat med massa nytt skojsigt folk på mitt jobb. Många av dem är indier, kineser och pakistanier. I början var de lite tveksamma till min subtilt råa och sexistiska humor, det passade sig väl inte en kvinna att antyda att man tidigare har legat med varandra (de är alltså allihopa killar). Men jag har bearbetat dem och nu är jag en i gänget och den i gänget som får dem att skratta. I lunchtider är ett sådant gäng inte som ett gäng med bara infödda svenskar. Då äter var och en ur sin matlåda, snackar lite om vädret och är det fredag så avhandlas helgens planer. I mitt nya gäng äts det. Alla äter av allas mat. Det provas hit och dit, man tar en tugga av det man är sugen på, bröd bryts och fördelas mellan alla, bestick förväxlas, glada miner framkallas av all god mat och nyfikna blickar iaktar den stackars svennen (jag) som har blivit ilurad en extra starkt kryddad risblandning. Runt ett sådant matbord finns det kärlek och respekt.
En annan kontrast är mina pengar. I oktober har jag levt på 800 kronor efter att hyran och sl-kortet var betalda. Inget konstigt med det, jag är van. Min familj brukar skicka med mig lite matlådor när jag är hemma så mig har det verkligen inte gått någon nöd på. På måndag däremot blir det konstigt. Eftersom jag håvar in två löner nu kommer 150 kronor, som jag nu är nere på, bytas mot 30 000 kronor. Då ska jag jag betala alla hyrespengar till Ma och Pa, köpa skor, bjuda Tessan på glassdrink och sushi, gå till frisören och bli månadsgivare till Amnesty.
Peace
Angie
Bug
Idag blev det kris och jag fick leta bug. Tänka sig vilken överväldigande känsla när jag hittade bugen. Inte för att det tyder på någon större intelligens utan mest turartad slump efter vissa regler som i det här fallet var väldigt väl avgränsade. Sen fick jag läsa kod med en programmerare, det var härligt att få se lite hederliga strängar. Idag har jag alltså gjort nytta, vilket inte hör till vanligheten. Sen skulle jag fotas till hemsidan. Se normal ut, sa min chef. Jag är inte normal, sa jag. Kortet blev sådär konstigt nog. Har jag sagt att jag är så sjukt, fantastiskt lycklig? Well, det är jag i alla fall. Sjukt, sjukt, fantastiskt lycklig.
Peace
Angie
Ingen rubrik passar
Idag har jag jobbat första dagen på mitt nya jobb. Mestadels har jag suttit och sett ut som ett fån, ett lyckligt fån. Mungiporna har gått från ena ögonvrån till den andra ögonvrån via haktippen. Jag kan verkligen inte fatta att jag har ett jobb. Jag är så otroligt lycklig! Jag har fått en träningsbag, vattenflaska, handuk och en sådan där rullgrej till passerkortet. Imorgon ska jag be om ett nyckelsnöre också. Det tar en halvtimme att åka dit. Först gå från mitt rum till tuben sen åka härifrån till centralen och byta till Hötorget. På den tiden hinner man: ångra att man inte rastade kobran en sista gång, tro att man tappat nycklarna fem gånger, lyssna på 7 låtar, spela 13 omgångar patiens. Sen hinner man inget mer.
Peace
Angie