Kontraster
Yo!
Jag har bondat med massa nytt skojsigt folk på mitt jobb. Många av dem är indier, kineser och pakistanier. I början var de lite tveksamma till min subtilt råa och sexistiska humor, det passade sig väl inte en kvinna att antyda att man tidigare har legat med varandra (de är alltså allihopa killar). Men jag har bearbetat dem och nu är jag en i gänget och den i gänget som får dem att skratta. I lunchtider är ett sådant gäng inte som ett gäng med bara infödda svenskar. Då äter var och en ur sin matlåda, snackar lite om vädret och är det fredag så avhandlas helgens planer. I mitt nya gäng äts det. Alla äter av allas mat. Det provas hit och dit, man tar en tugga av det man är sugen på, bröd bryts och fördelas mellan alla, bestick förväxlas, glada miner framkallas av all god mat och nyfikna blickar iaktar den stackars svennen (jag) som har blivit ilurad en extra starkt kryddad risblandning. Runt ett sådant matbord finns det kärlek och respekt.
En annan kontrast är mina pengar. I oktober har jag levt på 800 kronor efter att hyran och sl-kortet var betalda. Inget konstigt med det, jag är van. Min familj brukar skicka med mig lite matlådor när jag är hemma så mig har det verkligen inte gått någon nöd på. På måndag däremot blir det konstigt. Eftersom jag håvar in två löner nu kommer 150 kronor, som jag nu är nere på, bytas mot 30 000 kronor. Då ska jag jag betala alla hyrespengar till Ma och Pa, köpa skor, bjuda Tessan på glassdrink och sushi, gå till frisören och bli månadsgivare till Amnesty.
Peace
Angie
Jag har bondat med massa nytt skojsigt folk på mitt jobb. Många av dem är indier, kineser och pakistanier. I början var de lite tveksamma till min subtilt råa och sexistiska humor, det passade sig väl inte en kvinna att antyda att man tidigare har legat med varandra (de är alltså allihopa killar). Men jag har bearbetat dem och nu är jag en i gänget och den i gänget som får dem att skratta. I lunchtider är ett sådant gäng inte som ett gäng med bara infödda svenskar. Då äter var och en ur sin matlåda, snackar lite om vädret och är det fredag så avhandlas helgens planer. I mitt nya gäng äts det. Alla äter av allas mat. Det provas hit och dit, man tar en tugga av det man är sugen på, bröd bryts och fördelas mellan alla, bestick förväxlas, glada miner framkallas av all god mat och nyfikna blickar iaktar den stackars svennen (jag) som har blivit ilurad en extra starkt kryddad risblandning. Runt ett sådant matbord finns det kärlek och respekt.
En annan kontrast är mina pengar. I oktober har jag levt på 800 kronor efter att hyran och sl-kortet var betalda. Inget konstigt med det, jag är van. Min familj brukar skicka med mig lite matlådor när jag är hemma så mig har det verkligen inte gått någon nöd på. På måndag däremot blir det konstigt. Eftersom jag håvar in två löner nu kommer 150 kronor, som jag nu är nere på, bytas mot 30 000 kronor. Då ska jag jag betala alla hyrespengar till Ma och Pa, köpa skor, bjuda Tessan på glassdrink och sushi, gå till frisören och bli månadsgivare till Amnesty.
Peace
Angie
Kommentarer
Trackback
