Julfest
Yo!
Jag var på julkalas med mitt jobb igår. Herre min Gud så roligt det var! Först körde vi någon typ av femkamp på våningen under. Sen åkte vi buss till Hasselbacken. Eftersom maten var sådan som står på ett julbord fanns det inte så mycket att kalasa på som typ-vegetarian. Lite tomater, brysselkål och potatis med lingonsylt lyckades jag skrapa ihop i alla fall.
Sen blev det dans. Och oj vad vi dansade. Och vi förundrades över varandra, hur fantastiskt stiliga vi var. Vi hämtade gratisgrejer i baren och dansade ännu mer. Jag fick ögonkontakt med chefen när mina tre favoritkillar stod och juckade runt mig från varsitt håll. Det kändes kanske lite onödigt. Men det är så vi beter oss med varandra. Det kändes lite konstigt att se sina jobbarkompisar lite på lyset. Inte de som jag umgås med privat, utan de andra.
Sen drog vi till Le bon parlais för efterfest. Självklart stod vi på vip-listan. Fattas bara annat. Där dansade vi ännu mer. När det stängde märkte vi att vi var enormt trötta. Några drog iväg för kebab, vi andra drog hem.
Tänk att man kan ha det lika roligt med sina jobbarkompisar som med pluggkompisar. Eller ja, att man faktiskt blir kompisar istället för jobbarkompisar. Det där anställningskontraktet innehåller verkligen mer än "bara" ett jobb.
Peace
Angie
Jag var på julkalas med mitt jobb igår. Herre min Gud så roligt det var! Först körde vi någon typ av femkamp på våningen under. Sen åkte vi buss till Hasselbacken. Eftersom maten var sådan som står på ett julbord fanns det inte så mycket att kalasa på som typ-vegetarian. Lite tomater, brysselkål och potatis med lingonsylt lyckades jag skrapa ihop i alla fall.
Sen blev det dans. Och oj vad vi dansade. Och vi förundrades över varandra, hur fantastiskt stiliga vi var. Vi hämtade gratisgrejer i baren och dansade ännu mer. Jag fick ögonkontakt med chefen när mina tre favoritkillar stod och juckade runt mig från varsitt håll. Det kändes kanske lite onödigt. Men det är så vi beter oss med varandra. Det kändes lite konstigt att se sina jobbarkompisar lite på lyset. Inte de som jag umgås med privat, utan de andra.
Sen drog vi till Le bon parlais för efterfest. Självklart stod vi på vip-listan. Fattas bara annat. Där dansade vi ännu mer. När det stängde märkte vi att vi var enormt trötta. Några drog iväg för kebab, vi andra drog hem.
Tänk att man kan ha det lika roligt med sina jobbarkompisar som med pluggkompisar. Eller ja, att man faktiskt blir kompisar istället för jobbarkompisar. Det där anställningskontraktet innehåller verkligen mer än "bara" ett jobb.
Peace
Angie
Kommentarer
Trackback
