Politiskt ståndtagande - socialdemokrat
Så här året före valåret, hösten före valhösten kan man ju läsa om diverse olika politiska undersökningar. Allt för att försöka förutspå utgången av valet (lilla parentesen: lägg ner va, det är ju som att avslöja att mördaren är den där rangliga och fjuniga killen 3 minuter in i filmen).
Jag vill såklart i orealistisk kommunistisk anda dra mitt strå till stacken, vilket i och för sig är en motsägelse till den lilla parentesen men skit samma. Peeps, beware, här kommer Angie L's politiska undersökning!
Så ser du att herr Random Gubbe kommer att rösta socialistiskt
Upptill bär vår herre en röd bomulls-t-shirt på vilken det står "Abisko", en liten renkalv har också fått bli tryckt därpå.
Det absolut tydligaste tecknet är hans jeans. Om man tittar närmare på märkeslappen ser man att det står "Paerson's est. 1907", ett jeansmärke som dels flörtar med det mer svenskklingande namnet Pärsson och dels säljs på Coop Forum.
Nu till de spännande assocearerna. I sin hand bär vår man en tygkasse och endast en blind stackare kan undgå att se varifrån den kommer. Självklart är den inhandlad på det lokala stadsbiblioteket. I kassen ligger en lånebok; "Min väg, mina val" av Göran Persson och en rabattkupong som berättigar innehavaren till hela 5% rabatt på nästa inköp hos Coop Extra. Respect! Den grånade och ganska glest garnerade hjässan pryds av en sliten, men ändå brukbar skärmmössa på vilken man kan läsa "Nils Ekströms Elektriska AB". Vår man går gatan fram i inget mindre än tvättäkta träskor direkt inhandlade hos Per Anderssons Hemslöjd i Dalarna. Köpet gjordes 1967 så sulorna är som synes hyfsat slitna, ja de är i princip obefintliga.
Han är på väg till det kooperativa daghemmet Sorken, där han ska hämta sitt barnbarn. Aktiviteterna för eftermiddagen har han redan planerat. Farfar och barnbarn ska tillsammans titta på "Västerås på 50-talet" i VHS-format. Bästa bildvisningsmediet är ju såklart diabilder, men filmen såldes inte så. Efter det vankas middagen, pölsa med rödbettor, precis som på den gamla goda tiden. När det är dags för vår man att skjutsa hem sitt lilla barnbarn åker de en gammal Volvo Amazon, för vilken han inte betalar skatt sedan 10 år tillbaka. Samtalet, eller snarare monologen, som han för handlar enbart om fruntimrena som numera ofta sitter bakom ratten och deras oförmåga att föra fram fordonet på ett bra sätt. Har barnbarnet tur kan han även berätta en och annan anekdot och tiden före högertrafiken.
På vägen hem passar han på att svänga in på Coop Extra och samköra sin 5%-rabatt med det stående erbjudandet 5 paket Signumkaffe för 100 kronor. Ja, en bingolott för slinka med också, man stödjer ju de lokala fotbollskillarna, tänker vår man.
Peace
Angie
Jag vill såklart i orealistisk kommunistisk anda dra mitt strå till stacken, vilket i och för sig är en motsägelse till den lilla parentesen men skit samma. Peeps, beware, här kommer Angie L's politiska undersökning!
Så ser du att herr Random Gubbe kommer att rösta socialistiskt
Upptill bär vår herre en röd bomulls-t-shirt på vilken det står "Abisko", en liten renkalv har också fått bli tryckt därpå.
Det absolut tydligaste tecknet är hans jeans. Om man tittar närmare på märkeslappen ser man att det står "Paerson's est. 1907", ett jeansmärke som dels flörtar med det mer svenskklingande namnet Pärsson och dels säljs på Coop Forum.
Nu till de spännande assocearerna. I sin hand bär vår man en tygkasse och endast en blind stackare kan undgå att se varifrån den kommer. Självklart är den inhandlad på det lokala stadsbiblioteket. I kassen ligger en lånebok; "Min väg, mina val" av Göran Persson och en rabattkupong som berättigar innehavaren till hela 5% rabatt på nästa inköp hos Coop Extra. Respect! Den grånade och ganska glest garnerade hjässan pryds av en sliten, men ändå brukbar skärmmössa på vilken man kan läsa "Nils Ekströms Elektriska AB". Vår man går gatan fram i inget mindre än tvättäkta träskor direkt inhandlade hos Per Anderssons Hemslöjd i Dalarna. Köpet gjordes 1967 så sulorna är som synes hyfsat slitna, ja de är i princip obefintliga.
Han är på väg till det kooperativa daghemmet Sorken, där han ska hämta sitt barnbarn. Aktiviteterna för eftermiddagen har han redan planerat. Farfar och barnbarn ska tillsammans titta på "Västerås på 50-talet" i VHS-format. Bästa bildvisningsmediet är ju såklart diabilder, men filmen såldes inte så. Efter det vankas middagen, pölsa med rödbettor, precis som på den gamla goda tiden. När det är dags för vår man att skjutsa hem sitt lilla barnbarn åker de en gammal Volvo Amazon, för vilken han inte betalar skatt sedan 10 år tillbaka. Samtalet, eller snarare monologen, som han för handlar enbart om fruntimrena som numera ofta sitter bakom ratten och deras oförmåga att föra fram fordonet på ett bra sätt. Har barnbarnet tur kan han även berätta en och annan anekdot och tiden före högertrafiken.
På vägen hem passar han på att svänga in på Coop Extra och samköra sin 5%-rabatt med det stående erbjudandet 5 paket Signumkaffe för 100 kronor. Ja, en bingolott för slinka med också, man stödjer ju de lokala fotbollskillarna, tänker vår man.
Peace
Angie
Först till kvarn
Righty'o peeps. Jag har fått en ruskigt juste inbjudan i min inbox. Det är nämligen så att även i år kommer de Nordiska Mästerskapen i programmering gå av stapeln! Yeeey, can't wait. Lilla problemet är bara att man måste tävla i lag om tre deltagare. Så vilka ska bli de två lyckliga som för göra mig sällskap på segerpallen? Jag tänkte lotta ut två vinnare bland de som kan berätta för mig vad följande c-kodsnutt gör.
int my_rand (int low, int high) {
return rand () % (high-low) + low + 1;
}
Lämna ditt svar i en kommentar.
Peace
Angie
int my_rand (int low, int high) {
return rand () % (high-low) + low + 1;
}
Lämna ditt svar i en kommentar.
Peace
Angie
Tips från coachen
Eftersom jag inte får något napp med mina ansökningsbrev och min CV så kände ja att jag behövde lite tips så jag rådfrågade en härlig karl som jag träffade under min tid i Norrland. Jag fick hans ansökningshandlingar som han använde till sitt senaste jobb. Jag tänkte att jag skulle dela med mig till er också för det här är bra skit!
Personligt brev
Angående tjänsten som förman för renlaget i Kassatjåkta
Ja ni, det är väl bara att tacka och plocka godbitarna till sin egen ansökan.
Peace
Angie
Personligt brev
Angående tjänsten som förman för renlaget i Kassatjåkta
Hallå där!
Ja het Gordon Niskilaktinen. Ja he 54 år och gamm-karn i byn min. Hela livt mitt ha ja jobbat med renar. Ja som följ renarna genom terräng'n öv hela årets årstid'r och kan såledäs handskas med båd skot'r å snöskor. Lassot kasta ja som i sömnen min. He va jag som skrev ”Så styck du renkadavret på norrlänskt vis”. Ja ha å taget öv min faders plats i sametingt. Ja ha till och med varit i den fjolliga riksdan i fjollträsk och förläst om rennäring'n. Om ni int anställ mig som förman i ert renlag så kom ni till å ångra er snart!
CV
1955 Född me bull'r å bång rätt in i renhäng't
1962-1970 Renschötarskol'n med lavelära, avföringskunskap, fjällbestigning och skot'rkort
1970-1975 Rendräng i fars mins renbestånd. Otrolit lärorikt. Fick lära sig å he iväg lassot med rätta teknik'n, förlösa renkalvar, fösa hjord'n ti fjälls på en skot'r med hundar och demonstrera mot EU och samhäl't i övrit.
1976 Börj te å driva min egen renhjord fram ti edag med mycke stor framång. Jag har tre hushållerskor som rök tjöttet åt me. Runda å trinda ä de, he ä bra de.
Hedersuppdrag
Ordförande i Lukktatjåkka regionala sameting
Schyltbärare i samernas prajdtåg (OBS! he ä ba för he se som bra ut, tro faan int att ja en sån där fikus int!)
Demonstaschonsledare i tåget "Ut'n rennäring dör Sverige"
Övrigt
Innehar skot'rkort
SM-vinnre i lassokastning 2003, 2004 och 2006, jodå!
Har het samman min familjs kåta helt schälv. He va så fina öppningserbjudand'n på K-rauta så he vart hyfsat billit.
Ja ni, det är väl bara att tacka och plocka godbitarna till sin egen ansökan.
Peace
Angie
Hushållsspionens följetong, del 3
Halli Hallå!
Huset står upp än, men det är inte utan skavanker. Jag måste nog ändå, om än inte helt fullhjärtat, medge att 25-åringen har skött sig och hemmet bättre än vad jag först trodde. Men som sagt, det är INTE utan skavanker. Nej, vad väntar jag på? Här kommer de senaste spionbilderna på 25-åringens misstag och tabbar.
Här hade 25-åringen varit duktig och burit ut soporna, men sen tog engagemanget slut när nya påsar skulle i sophinken. Istället fick den tomma pajformen vara skrädeskärl. Fy farao vad äckligt!
Tvättmaskinen har gått varm nästintill varenda dag sedan jag kom hit. Smutskorgen har inte innehållit fler än fyra smutsiga trosor samtidigt. Bra där 25-åringen, berömde jag tills jag fick syn på vart alla rena kläder tog vägen. Man skulle kunna tro att de stryktes (eller kanske inte med vår 25-åring), viktes och hängdes undan, men se vad jag hittade på mammans säng.
Det intryck jag har fått av 25-åringen är att hon lider av fruktansvärda mindrevärdeskomplex. Ytan putsas tills den blir farligt bländande ren, men där under gror skiten och oordningen regerar, men det skulle hon aldrig erkänna. Inte den här 25-åringen heller.
/Hushållsspionen
Huset står upp än, men det är inte utan skavanker. Jag måste nog ändå, om än inte helt fullhjärtat, medge att 25-åringen har skött sig och hemmet bättre än vad jag först trodde. Men som sagt, det är INTE utan skavanker. Nej, vad väntar jag på? Här kommer de senaste spionbilderna på 25-åringens misstag och tabbar.
Här hade 25-åringen varit duktig och burit ut soporna, men sen tog engagemanget slut när nya påsar skulle i sophinken. Istället fick den tomma pajformen vara skrädeskärl. Fy farao vad äckligt!
Tvättmaskinen har gått varm nästintill varenda dag sedan jag kom hit. Smutskorgen har inte innehållit fler än fyra smutsiga trosor samtidigt. Bra där 25-åringen, berömde jag tills jag fick syn på vart alla rena kläder tog vägen. Man skulle kunna tro att de stryktes (eller kanske inte med vår 25-åring), viktes och hängdes undan, men se vad jag hittade på mammans säng.
Det intryck jag har fått av 25-åringen är att hon lider av fruktansvärda mindrevärdeskomplex. Ytan putsas tills den blir farligt bländande ren, men där under gror skiten och oordningen regerar, men det skulle hon aldrig erkänna. Inte den här 25-åringen heller.
/Hushållsspionen
Well, lucky you!
Tänk så lätt det kan vara att söka jobb! Easy peasy, vettja!
Peace
Angie
Skärmdump från http://www.stepstone.se
Hushållsspionens följetong, del 2
Halli hallå!
Nu har 25-åringen varit ensam ytterligare några dygn. Hemmet ser faktiskt inte så hemskt ut som man skulle kunna tro. Men låt er inte luras att 25-åringen är ordningsam, nej nej. Huset har hela helgen invaderats av andra 20någonting-åringar. Vår 25-åring skulle ju aldrig erkänna att hon är stökig därför putsas och gnos det innan besöken kommer. Och det har alltså inte hunnit bli så värst stökigt än. Men jag har en bild på när 25-åringen lagade mat tidigare i veckan. Dessutom hann jag föreviga köksbordet innan det rensades. Där ser vi hennes sanna ordningssinne.
/Hushållsspionen
Nu har 25-åringen varit ensam ytterligare några dygn. Hemmet ser faktiskt inte så hemskt ut som man skulle kunna tro. Men låt er inte luras att 25-åringen är ordningsam, nej nej. Huset har hela helgen invaderats av andra 20någonting-åringar. Vår 25-åring skulle ju aldrig erkänna att hon är stökig därför putsas och gnos det innan besöken kommer. Och det har alltså inte hunnit bli så värst stökigt än. Men jag har en bild på när 25-åringen lagade mat tidigare i veckan. Dessutom hann jag föreviga köksbordet innan det rensades. Där ser vi hennes sanna ordningssinne.
/Hushållsspionen
Inte så tokigt ändå
God kväll!
Här sitter jag och kollar med ett halvt öga på Notting Hill. Fucking slisk det där alltså, men jag kan ändå inte låta bli att ryckas med av den totalt sentimenalromantiska stämningen. Således misströstar jag och tänker att folk sitter här och var och är förlovade, älskar eller bara umgås. Till och med på filmen blir de äckligt lyckliga och här sitter jag ensam med en baguette. Ojoj vad synd det är om mig. Men sen kom jag på vad jag hade tänkt. Här sitter jag ensam med en baguette. Hmm kanske inte så tokigt i alla fall.
Peace
Angie
Hushållsspionens följetong, del 1
Halli hallå!
Ni vet inte vem jag är och så ska det förbli. Jag arbetar nämligen anonymt. Här i bloggen kommer jag att kalla mig själv hushållsspionen. Det är nämligen så att Hiphopperangies mamma är bortrest, 25-åringen är således ensam hemma i över två veckor. Mitt uppdrag är att med jämna mellanrum smyga in i hemmet och se hur
25-åringen klarar det. Mamman har ett stort förtroende för sin 25-åring (annars hade hon ju inte fått bo hemma alldeles ensam), men min erfarenhet säger mig att hemmet kommer inte att skötas perfekt så länge mamma är frånvarande.
Idag kontrollerade jag hallen. Orsaken var att jag inte kom längre än så. Det stod skor överallt, precis överallt. Ja förutom på skohyllan då. Det här kommer inte mamman att gilla.
/Hushållsspionen
Ni vet inte vem jag är och så ska det förbli. Jag arbetar nämligen anonymt. Här i bloggen kommer jag att kalla mig själv hushållsspionen. Det är nämligen så att Hiphopperangies mamma är bortrest, 25-åringen är således ensam hemma i över två veckor. Mitt uppdrag är att med jämna mellanrum smyga in i hemmet och se hur
25-åringen klarar det. Mamman har ett stort förtroende för sin 25-åring (annars hade hon ju inte fått bo hemma alldeles ensam), men min erfarenhet säger mig att hemmet kommer inte att skötas perfekt så länge mamma är frånvarande.
Idag kontrollerade jag hallen. Orsaken var att jag inte kom längre än så. Det stod skor överallt, precis överallt. Ja förutom på skohyllan då. Det här kommer inte mamman att gilla.
/Hushållsspionen
Turnédag 3, en svettig kväll (eg. mamma bortrest dag 3, en ensam kväll)
Jag drar av ett imponerade soloriff på gitarren (eg. jag hänger inte alls med medan låten fortsätter spelas från datorn)
Publiken jublar (eg. katten jamar för att han vill ha vatten)
Jag slänger gitarren i golvet (eg. jag lägger den ifrån mig för fingarna värker något djävulskt)
Jag äntrar mitten av scenen och improviserar en jenkaschottis och litar fullt på att mitt husband fortsätter att spela (eg. jag vickar frenetsikt på rumpan för att göra slut på mina sista krafter för att få maximal träning och musiken i bakgrunden spelas fortfarande från datorn)
Publiken skriker av beundran (eg. katten igen, nu vill han gå ut)
Spotlighten bländas av och jag kliver av scenen (eg. solen går i moln och jag tuppar av efter träningspasset)
Publiken vrålar "en gång till, en gång till" (eg. den andra katten kommer in och jamar efter mat)
Jag ställer upp på ett extranummer, solosång a capella blir det (eg. jag "sjunger" solosång a capella)
Jag måste omedelbart utrymma scenen då publiken blir på tok för närgångna av sin upphetsning över min fantastiska performance (eg. grannen kommer hem och jag har ytterdörren öppen)
Peace
Angie
Publiken jublar (eg. katten jamar för att han vill ha vatten)
Jag slänger gitarren i golvet (eg. jag lägger den ifrån mig för fingarna värker något djävulskt)
Jag äntrar mitten av scenen och improviserar en jenkaschottis och litar fullt på att mitt husband fortsätter att spela (eg. jag vickar frenetsikt på rumpan för att göra slut på mina sista krafter för att få maximal träning och musiken i bakgrunden spelas fortfarande från datorn)
Publiken skriker av beundran (eg. katten igen, nu vill han gå ut)
Spotlighten bländas av och jag kliver av scenen (eg. solen går i moln och jag tuppar av efter träningspasset)
Publiken vrålar "en gång till, en gång till" (eg. den andra katten kommer in och jamar efter mat)
Jag ställer upp på ett extranummer, solosång a capella blir det (eg. jag "sjunger" solosång a capella)
Jag måste omedelbart utrymma scenen då publiken blir på tok för närgångna av sin upphetsning över min fantastiska performance (eg. grannen kommer hem och jag har ytterdörren öppen)
Peace
Angie
You worry 'bout the wrong things
Min akilleshäl
Jag är ju jävligt macho, va. Jag skulle aldrig visa att det smärtar att slinta ner i tummen med brödkniven, 40-gradig feber kan inte hålla mig borta från bänkpressen och folk som gråter till romantiska komedier och förlossningsklipp på utuben tar jag stort avstånd från.
Men
Det finns två gosegrisar som kan få mig att smälta som vandringsgodis i vandrarens byxficka; Stina och Turtle.
Helledudilidelupluttipluteluttigoisogigrisigos...ehhm I mean fuckin goodbye.
Peace
Angie
Men
Det finns två gosegrisar som kan få mig att smälta som vandringsgodis i vandrarens byxficka; Stina och Turtle.
Helledudilidelupluttipluteluttigoisogigrisigos...ehhm I mean fuckin goodbye.
Peace
Angie
Nu är det bara jag
Det började med att alla kompisar skulle vara med, men det var bara Lisa, ZC och jag som skrev. Sen startade Lisa Quisling en egen blogg. Och nu har ZC sagt att hon inte vill vara med här längre. Kvar står jag som ensam segrare. Igen. Vem är förvånad?
Peace
Angie
Peace
Angie
Shock me like an electric eel
Eey peeps, waz'up?
Joda, visst är jag tillbaka! Tillbaka i arbetslöshetsvardagen, and it fuckin sucks I tell ya.
Jag har varit på visit i två svenska städer sedan sist och jag måste säga "Sverige är trots allt fantastiskt vackert så här års". Jag har fått hangup på stadskärnor och byggnader. Minst en gång om dagen har jag sagt att det är så vackert så att det gör ont. Visst det brukar jag säga, men med en viss ironi i rösten. Nu har det var på fullt, blodigt allvar.
Först flyttade jag ner lillasyster till Kalmar. Där skruvade vi mest ihop möbler och tävlade om vem som hade värst armhålesvett. Av någn konstig anleedning prata vi norrländska heela tidn, folk på vägn gloddä som sataar men vi had jättkul. He som deras probläm om de har ohumor. Vi for som vilsna schälar in på Ikeja mens vi högt deklarerad att de va som andra gångn vi va dä i hela livt. Förlåt Norrland för att jag gör lite narr av dig, men det är inte utan att jag narrar mig själv med för jag är ju en del av dig. The key is självdistans.
Sen åkte jag till Lisa i Norrköping och kollade så hon hade det bra och det har hon! Lisa kan verkligen det där med att piffa till matbordet. Jeezez alltså, det var servetter, dukar, assietter på skålar, you name it va. Tack kära Lisa för den finfina gästfriheten du visade mig. Nästa gång du äter hos mig ska jag kosta på mig papperstallrikar med mönster på! Såååå myyysigt (obs ironi som inte hörs)
Danke bitte für alles, JL och Lisa.
Peace
Angie
Joda, visst är jag tillbaka! Tillbaka i arbetslöshetsvardagen, and it fuckin sucks I tell ya.
Jag har varit på visit i två svenska städer sedan sist och jag måste säga "Sverige är trots allt fantastiskt vackert så här års". Jag har fått hangup på stadskärnor och byggnader. Minst en gång om dagen har jag sagt att det är så vackert så att det gör ont. Visst det brukar jag säga, men med en viss ironi i rösten. Nu har det var på fullt, blodigt allvar.
Först flyttade jag ner lillasyster till Kalmar. Där skruvade vi mest ihop möbler och tävlade om vem som hade värst armhålesvett. Av någn konstig anleedning prata vi norrländska heela tidn, folk på vägn gloddä som sataar men vi had jättkul. He som deras probläm om de har ohumor. Vi for som vilsna schälar in på Ikeja mens vi högt deklarerad att de va som andra gångn vi va dä i hela livt. Förlåt Norrland för att jag gör lite narr av dig, men det är inte utan att jag narrar mig själv med för jag är ju en del av dig. The key is självdistans.
Sen åkte jag till Lisa i Norrköping och kollade så hon hade det bra och det har hon! Lisa kan verkligen det där med att piffa till matbordet. Jeezez alltså, det var servetter, dukar, assietter på skålar, you name it va. Tack kära Lisa för den finfina gästfriheten du visade mig. Nästa gång du äter hos mig ska jag kosta på mig papperstallrikar med mönster på! Såååå myyysigt (obs ironi som inte hörs)
Danke bitte für alles, JL och Lisa.
Peace
Angie
