Kontraster
Yo!
Jag har bondat med massa nytt skojsigt folk på mitt jobb. Många av dem är indier, kineser och pakistanier. I början var de lite tveksamma till min subtilt råa och sexistiska humor, det passade sig väl inte en kvinna att antyda att man tidigare har legat med varandra (de är alltså allihopa killar). Men jag har bearbetat dem och nu är jag en i gänget och den i gänget som får dem att skratta. I lunchtider är ett sådant gäng inte som ett gäng med bara infödda svenskar. Då äter var och en ur sin matlåda, snackar lite om vädret och är det fredag så avhandlas helgens planer. I mitt nya gäng äts det. Alla äter av allas mat. Det provas hit och dit, man tar en tugga av det man är sugen på, bröd bryts och fördelas mellan alla, bestick förväxlas, glada miner framkallas av all god mat och nyfikna blickar iaktar den stackars svennen (jag) som har blivit ilurad en extra starkt kryddad risblandning. Runt ett sådant matbord finns det kärlek och respekt.
En annan kontrast är mina pengar. I oktober har jag levt på 800 kronor efter att hyran och sl-kortet var betalda. Inget konstigt med det, jag är van. Min familj brukar skicka med mig lite matlådor när jag är hemma så mig har det verkligen inte gått någon nöd på. På måndag däremot blir det konstigt. Eftersom jag håvar in två löner nu kommer 150 kronor, som jag nu är nere på, bytas mot 30 000 kronor. Då ska jag jag betala alla hyrespengar till Ma och Pa, köpa skor, bjuda Tessan på glassdrink och sushi, gå till frisören och bli månadsgivare till Amnesty.
Peace
Angie
Jag har bondat med massa nytt skojsigt folk på mitt jobb. Många av dem är indier, kineser och pakistanier. I början var de lite tveksamma till min subtilt råa och sexistiska humor, det passade sig väl inte en kvinna att antyda att man tidigare har legat med varandra (de är alltså allihopa killar). Men jag har bearbetat dem och nu är jag en i gänget och den i gänget som får dem att skratta. I lunchtider är ett sådant gäng inte som ett gäng med bara infödda svenskar. Då äter var och en ur sin matlåda, snackar lite om vädret och är det fredag så avhandlas helgens planer. I mitt nya gäng äts det. Alla äter av allas mat. Det provas hit och dit, man tar en tugga av det man är sugen på, bröd bryts och fördelas mellan alla, bestick förväxlas, glada miner framkallas av all god mat och nyfikna blickar iaktar den stackars svennen (jag) som har blivit ilurad en extra starkt kryddad risblandning. Runt ett sådant matbord finns det kärlek och respekt.
En annan kontrast är mina pengar. I oktober har jag levt på 800 kronor efter att hyran och sl-kortet var betalda. Inget konstigt med det, jag är van. Min familj brukar skicka med mig lite matlådor när jag är hemma så mig har det verkligen inte gått någon nöd på. På måndag däremot blir det konstigt. Eftersom jag håvar in två löner nu kommer 150 kronor, som jag nu är nere på, bytas mot 30 000 kronor. Då ska jag jag betala alla hyrespengar till Ma och Pa, köpa skor, bjuda Tessan på glassdrink och sushi, gå till frisören och bli månadsgivare till Amnesty.
Peace
Angie
Bug
Yo!
Idag blev det kris och jag fick leta bug. Tänka sig vilken överväldigande känsla när jag hittade bugen. Inte för att det tyder på någon större intelligens utan mest turartad slump efter vissa regler som i det här fallet var väldigt väl avgränsade. Sen fick jag läsa kod med en programmerare, det var härligt att få se lite hederliga strängar. Idag har jag alltså gjort nytta, vilket inte hör till vanligheten. Sen skulle jag fotas till hemsidan. Se normal ut, sa min chef. Jag är inte normal, sa jag. Kortet blev sådär konstigt nog. Har jag sagt att jag är så sjukt, fantastiskt lycklig? Well, det är jag i alla fall. Sjukt, sjukt, fantastiskt lycklig.
Peace
Angie
Idag blev det kris och jag fick leta bug. Tänka sig vilken överväldigande känsla när jag hittade bugen. Inte för att det tyder på någon större intelligens utan mest turartad slump efter vissa regler som i det här fallet var väldigt väl avgränsade. Sen fick jag läsa kod med en programmerare, det var härligt att få se lite hederliga strängar. Idag har jag alltså gjort nytta, vilket inte hör till vanligheten. Sen skulle jag fotas till hemsidan. Se normal ut, sa min chef. Jag är inte normal, sa jag. Kortet blev sådär konstigt nog. Har jag sagt att jag är så sjukt, fantastiskt lycklig? Well, det är jag i alla fall. Sjukt, sjukt, fantastiskt lycklig.
Peace
Angie
Ingen rubrik passar
Yo!
Idag har jag jobbat första dagen på mitt nya jobb. Mestadels har jag suttit och sett ut som ett fån, ett lyckligt fån. Mungiporna har gått från ena ögonvrån till den andra ögonvrån via haktippen. Jag kan verkligen inte fatta att jag har ett jobb. Jag är så otroligt lycklig! Jag har fått en träningsbag, vattenflaska, handuk och en sådan där rullgrej till passerkortet. Imorgon ska jag be om ett nyckelsnöre också. Det tar en halvtimme att åka dit. Först gå från mitt rum till tuben sen åka härifrån till centralen och byta till Hötorget. På den tiden hinner man: ångra att man inte rastade kobran en sista gång, tro att man tappat nycklarna fem gånger, lyssna på 7 låtar, spela 13 omgångar patiens. Sen hinner man inget mer.
Peace
Angie
Idag har jag jobbat första dagen på mitt nya jobb. Mestadels har jag suttit och sett ut som ett fån, ett lyckligt fån. Mungiporna har gått från ena ögonvrån till den andra ögonvrån via haktippen. Jag kan verkligen inte fatta att jag har ett jobb. Jag är så otroligt lycklig! Jag har fått en träningsbag, vattenflaska, handuk och en sådan där rullgrej till passerkortet. Imorgon ska jag be om ett nyckelsnöre också. Det tar en halvtimme att åka dit. Först gå från mitt rum till tuben sen åka härifrån till centralen och byta till Hötorget. På den tiden hinner man: ångra att man inte rastade kobran en sista gång, tro att man tappat nycklarna fem gånger, lyssna på 7 låtar, spela 13 omgångar patiens. Sen hinner man inget mer.
Peace
Angie
