It's moving, ai't

Yo!

Nu så, nu så. Äntligen, äntligen, äntligen är det dags att dra igång livet igen och det känns så himla superduperbra. Jag är en på tok för intelligent och humoristisk person för att stå på standby. Jag tror minsann att jag ska fira med en lite truddelutt!


Peace
Angie

Celebrity spotting

Yo!

Alltså, alltså vet ni vad alltså? Igår så dansade jag med min fina kompisar bredvid Jan Björklund och Nyamko Sabuni. Värsta feta grejen. De var båda två korta, eller jag var längre rättare sagt. Jan var stilig i kostym och Nyamko hade en klatschig a-linjeformad cerise klänning. Ja det var på techno/trancegolvet, ja. Men Tessan bräcker mig för hon gjorde sån där rumpaskak med Janne, som vi sedan fick tilltala honom, joda.


Peace
Angie

Damn lammkött

Ok, jag ringde just till ytterligare ett företag för att tjata till mig praktik. Jag höll som bäst på att motivera vilken fantastisk nytta jag skulle kunna göra hos dem när jag bryskt blev avbruten. Det lär ungerfär såhär:

A: Jag kräver inga pengar...supertrvlig...övertid inga problem
P: Höpupup, du hur gammal är du egentligen? Va?
A: Ehh, eh ja jag är 2ehh..ehh... 25, 25 år är jag.

Då, precis då, blev det ett annat ljud i skällan.


Inte nog med att jag ska dras med konsekvenserna av ett babyface (http://iqenmiljon.blogg.se/2009/october/stoppa-upp-din-anti-agekram-i-as.html#comment), nej nu får jag även leva med jollervoice-bakslag.

Jag trodde att lammkött was da shit, men tydligen inte. Damn it, damn fucking it.

Varför jag inte är rolig längre

Ok, det finns risk för att det blir en klagande ton i det här inlägget, men det må så vara. Min tid och mitt liv går på sparlåga. Jag gör inte ett skit. Inte ett skit som räknas i alla fall. Jag sitter hemma dagarna i ända, dygnet runt och söker jobb. Jag träffar inga människor. Jag bara pratar med dem i telefon samtidigt som jag slickar deras arslen. Men nej, se det går inte hem. Jag är oduglig till att anställa till ett koggjobb. Jag är oduglig till att anställa som kassörska, städerska, diskare, pizzautkörare osv med undtantag för vårdbiträde. Jag är till och med oduglig att ta in som en fucking gratisarbetare. Jag erbjuder dem mitt liv och mina tjänster helt utan kostnad. Men nej, det är inte intressant.

Därför är jag inte rolig längre.

Istället är jag ledsen, uttråkad, skitskraj för hur jag ska få mina sista dyrbara sparslantar att räcka, understimulerad, övertygad om att jag suger och det där examensbeviset är en dålig kopia, helt införstådd med att jag aldrig kommer få ett jobb vilket i och för sig är tur för jag skulle aldrig klara av det. Trots det ägnar jag hela mitt liv åt att få ett jobb eller gratisjobb. Bra jobbat där, Angie säger jag och många stämmer nog in i hejarklacken. Men jag är inte rolig längre. Man lever ju inte allena av vackert väder, som de säger i Grotesco.

Jag drömmer om att få skratta igen.

Peace
Angie

RSS 2.0