"IQ en miljon"

Jodå, nu drar en annan iväg ett tag. Blir först lite pride i hufudstaden. Självklart ska jag åka i en egen vagn i paraden.
Sen bär det av till Gotland där jag ska burna jättetydliga märken i asfalten med min hyrcykel.

So long
Angie

Kolla vad jag hittade när jag rensade hårddisken. Bilden låg högst upp på min önskelista 2007. Snacka om att vara ambitiös va. Jag kommer ihåg att det var riktigt tufft där ett tag. Tentade av AI och C direkt efter påsk under samma skrivtid.



Jag skulle bara ha vetat då att jag inte bara skulle klara båda tentorna utan dessutom drämma till med en 4:a i C. Det kommer jag att skryta med så länge jag lever.

Peace
Angie

...alltså den fästingjävel som helt oinbjuden smaskar i sig av mitt friska, röda blod?

Jahaja, det måste ju jag själv svara på och mitt svar är utan vidare funderingar: JA, ja tack gärna, ja tack jättegärna (observera ordvitsen)

Peace
Angie

...alltså den jävel som döper sitt nya, hippa album till "D-day".

Var finns respekten i dessa dagar? Inte är det i Heeelllooooo-guuuuys-Daniel Lindström i alla fall. Och det spelar faktiskt ingen som helst roll att albumet innehåller den heta discosingeln "Saturday night". Han ska ta mig fan plockas i alla fall!

Peace
Angie

Det är det här jag har väntat på ända sedan jag såg den första förfärligt fula foppatoffeln. Tänk om jag då hade vetat att i princip hela Umeå skulle traska omkring i olika färgupplagor av den groteska skon. Ja, ibland är det verkligen tur att man inte vet vad som väntar.

Men nu verkar det äntligen som att folk har fått upp ögonen.


http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1202832

Jag tycker faktiskt att vi kostar på oss ett rungande hurra hurra hurra hurra!

Peace
Angie

Yo, waz up mtfks?

En annan sitter ju med distanskursplugg och då pluggar man inget, nej. Istället glider man runt på ovärda sidor och kanske bläddrar igenom lite gamla bilder. Och då hitar man roliga grejer som man bara måste visa.

 
Min magmun använder lika vitt läppstift som alla fjortisar. Hur cool som helst!

 
Lisa säger lite försiktigt ur ena mungipan: Schka vui eta den dä? 
ZC säger utan att skämmas för sig: Men för i helvete Angie, är det här det tunga artilleriet? Då vet du inte vad du snackar om.


Någon (Madde!) har oblygt tagit för sig av osten. Men det är lugnt.  Att vi andra inte fick någon gjorde inget, vi klarar oss så väl ändå.


Jag hade byggt den största rumpan i hela laget, yey!. Dessutom hade jag byggt höfter också.


Ahhhh so damn gorgeous. Bring on those men!

Jaja, alles.


I'd love to see you naked baby
I'd like to think that sometime maybe
Tonight, if that's all right, yeah!

Peace
Angie

När man ser reklam för olika produkter som ska dölja åldringsprocessen är det alltid en 40-50-taggare som får vara skyltdocka, men faktum är väl att man börjar åldras redan vid 20 någonting tror jag. Helt säker är jag i alla fall på att jag har börjat åldras. Jag ska förtydliga det med en anekdot, som jag så ofta gör. Jag satt i våras och speglade mig på en buss i Övik och sa skrattande till Sara något i stil med "Kolla Sara, vilka massa rynkor jag har på ögonen". Jag var alltså ytterst obrydd över rynkorna och har inte alls reflekterat något mer över dem. De finns liksom inte i min värld, just för att de är rynkor. Men det finns andra tecken som är riktigt obehagliga, som jag verkligen alltid har fasat för. Hängiga bröst till exempel. 

I fredags på Camilla B:s 25-årsfest var det någon (Lisa??) som frågade apropå ingenting om jag tyckte att jag hade snygga bröst. Jag hann inte tänka efter alls innan jag hörde mig själv säga "Ehhm, ja det tycker jag nog faktiskt". Då utbrast denna någon (Lisa??) "Wow, då är ni två, du och Jossan" (det är för övrigt sorgligt tycker jag, två tjejer av hur många var det totalt?  20 kanske).

Sedan dess har jag funderat på det där med bröst och åldrande. Jag har tidigare vid ett flertal tillfällen tänkt att det syns tydligt att gravitationen börjar göra sitt. Det är inget roligt att stå framför en spegel och trycka upp dem under hakan och tänka att så, precis så, ska de se ut, sen när man släpper dinglar de ner mot naveln. Speciellt inte när de för fem, sex år sedan satt under hakan utan att bli dittryckta.

Så trots att brösten är det enda, i mina ögon, som avslöjar att jag har levt några år till, så var mitt svar på festfrågan att jag var tillfreds med dem. Denna någon (Lisa??) hade kunnat fråga om vilken annan kroppsdel som helst och svaret hade garanterat blivit "Nöjd? Men för i helvete, vad tror du? Titta själv, pucko". Om ni, precis som jag, upptäcker frånvaron av logik förstår ni varför jag sitter och funderar på det här. Jag ser tre möjliga svar:
1. Jag är knäpp
2. Jag är blind
3. Jag är trött på att få hakor att tappas när jag avslöjar min ålder. Tittsens vandring neråt  är det enda bevis på att jag faktiskt ska få vuxenbiljett istället för barnbiljett (åldersgräns 16 år), att jag faktiskt inte går i gymnasiet längre och nej, jag tog inte studenten 2009 och slutligen att jag faktiskt är storasyster till min sex år yngre lillasyster.

Vad tror och tycker ni?

Peace
Angie

Ok, det kanske inte är ett tidlöst ämne men jag kan inte låta bli. En av mina stora förtjusningar är ju faktiskt att hitta på finurligheter så ni får låta mig hållas. Tack på förhand. Så...

...watch this!

Min urtjusiga klocka:


Peace
Angie

Ok, det har krisat till sig fuckin rejält va. Jag kan inte gå. Fattar'u mannen, inte gå, move liksom. Så jag sitter alltså fast på en fuckin övervåning, vilket gör mig till en gangstah-princess. Att jag är gangstah vet alla och behöver ingen förklaring, men princess, nja inte riktigt min grej, lite puttenuttigt liksom. Men nu är jag det i alla fall, ni vet en sådan där som sitter inlåst i ett torn och väntar på räddning. Skillnaden är bara att jag inte har något långt, blont, glansigt hår att slänga ner till min räddare. I och för sig skulle jag kunna bygga ett rep av lakanen eller något. Men, det är ingen idé eftersom det inte finns någon räddare att slänga det till. Nej, jag får minsann reda ut situationen själv, meaning vänta på att lillasyster kommer hem och bär ner mig. Tills dess ska jag lära mig ett nytt programmringsspråk, lära mig projktledning, lära mig texten till massa, massa låtar, locka hit katterna för att få lite närhet och överleva på vatten alternativt så äter jag upp katten.

Och ja förresten, the third breast är borta. Det var ett getingstick under orginalet, så att säga.

Peace
Angie

Jo, det är såhär:

* Jag mår faktiskt bättre än på många, många år. Det är som om jag har landat på många punkter. Känns jävligt bra.
* Jag älskar min mormor och jag har världens bästa mamma.
* Att jag ledsnat rejält på alkohol och hardcore party, tänker mer och mer på hälsa och att det "faktiskt är en dag imorgon"
* Jag kan inte titta på film längre, det går inte. Inte ens till en bra Beck.
* Musik betyder just nu allt för mig. Det är mitt enda sällskap och det följer nig jämt.
* Manson har blivit gubbe.
* Jag sörjer lite att Michael Jackson dött.
* Jag har accepterat det faktum att släkt inte är lika med att man måste älska och bry sig om den människan.
* Farmor hankar fram fortfarande.
* Jag har snart gjort klart min armtatuering :)
* Frukt är faktiskt godare än godis

Dagens visdom: Du måste inte kontrollera allt, men viktiga saker bör följas upp

//Z - som i Zorro

Världsreportern: Angie L, stopp! Jag måste få ställa en snabb fråga till dig trots att du är en ytterst upptagen kvinna. Varför är du alldeles glansig kring munnen och har som genomskinliga, platta smulor på det glansiga?

Angie L (som alltid tar sig tid att svara på nyfikna stackars världsreportrars frågor): Jo, du vet, jag har varit hos Farmor och Farfar idag. Där fikar man alltid och idag valde jag en macka med hur mycket Bregott havssalt på som helst. Tummen upp, mannen!

*Mina ben är fortfarande hemskt stela, kan jag resa mig från en stol är jag glad. Trappen är inte att tänka på.
*Jag får fortfarande ligga och balansera på sängkanten och dra in magen för att få plats i sängen eftersom katten oblygt
breder ut sig.
*Jag är fortfarande arbetssökande student.
*Jag har alltid varit, är och kommer alltid vara bäst och därför kommer jag alldeles strax få ett jobb. Yes, I will...
*Jag kan fortfarande inte spela gitarr.
*Jag kan fortfarande spela keyboard.
*Jag kan fortfarande äta riktigt stora tårtbitar, next try på måndag.
*Jag kan fortfarande snooza i två timmar.
*Jag kan fortfarande utläsa grekiska versaler.
*Jag kan fortfarande vara underhållande.
*Jag kan fortfarande drömma och hoppas.
*Jag kan fortfarande inte låta bli att vara hejdlöst nyfiken.
*Jag kan fortfarande inte göra fler än 10 tantarmhävningar på raken.
*Jag kan fortfarande inte låta bli att smila upp till öronen när jag tänker på att jag har Spotify.
*Jag kan fortfarande bli barnsligt lycklig av att köra bil.
*Jag kan fortfarande inte låta bli att fantisera om den perfekta kroppen, de perfekta tänderna, det perfekta håret, den perfekta hyn bla bla bla.
*Jag kan fortfarande inte låta bli att tappa fokus på allt när jag lyssnar på musik, sjunger till musik eller spelar musik.
*Jag kan fortfarande bli tårögd när jag tänker på Saras och min fina xjobbsrapport.

Så, status quo? Ja verkligen.

Smile if there's anything you want
Angie

Nu har jag fått en gitarr, en jättefin en med sex strängar, skinande lack och en sån där krans runt hålet. Så nu blir det lira till. Satan i gatan vad jag ska charma snygga peeps med introt till Nothing else matters. För det vet väl alla att den som kan spela den lilla biten får ligga? Jag vågar inte ens tänka på vilka upplevelse jag kommer att få erfara när jag kan Hallelujah. Jag vill också lära mig Ordinary world med Duran Duran, men det är faktiskt bara för min egen skull, ingen annans.

Nästa steg är att tillsammans med givande personligheter dra till en central park och sitta där och spela, lite lagom opretto sådär. Alternativet är ju att "hoppsidejsi det råkade stå en gitarr här på efterfesten" och sen löser det sig.

Give me some action and remove my third breast, please

Peace