Inget konstigt alls
På mitt nya jobb arbetade jag igår med en härlig man. Han var verkligen snäll och omtänksam, ganska lättsnackad också, men så är ju jag en kamelont som kan passa in i nästan vilken kontext som helst. Men, när följande dialog uppstod visste jag inte riktigt vad vi skulle prata om härnäst. Så här lät det:
Han: Nej, jag bor ju på Värmdö.
Jag: Ok, är det väster ut eller är jag helt ute och cyklar då?
H: Ja alltså, det där har jag glömt. Ja, öst och väst och vad det nu heter. Men Värmdö, det är ut mot Finland det.
J: Jaja, men då är det ju öster om stan, mot Östersjön.
H: Ja, jag vet inte, men mot Finland det vet jag.
J: Men tänk så här höger-öster, båda har ö i sig och vänster-väster, båda har ä i sig.
H: Jaså, ja just det. Ja vi får se.
Käre, käre mother fucking gode Gud, ge mig ett vettigt jobb innan jag dör.
Peace
Angie
