Laga porterstek med Angie L
Yo alla hungriga peeps. Nu ska ni få lära er det som alla borde kunna, nämligen att laga porterstek. Ja, jag ser ingen anledning att dra ut på spänningsmomentet so let's get started.
1.Grabba tag i en fet jävla köttbit. Låt din Mamma betala den.
2. Plocka fram de viktigaste ingredienserna; porterölen, grädden och din mamma.
3. Låt din mamma läsa receptet så hon vet vad som förväntas av henne.
4. Förr eller senare kommer din mamma tycka att du ska göra något. I mitt fall blev det att skala löken. För att undkomma liknande sysslor måste man vara lite kreativ och hitta lösningar som passar just den situation som du hamnar i. Jag löste mitt problem genom att sprattla och skrika att jag har skurit mig. Snabbt in på toa för att hämta papper ger undanmanövern mer realism och sedan gnälla lite om att det svider.
5.Resultatet är att Mamma skalar löken, just as we planned!
6. Jag firade framgången med matlagningsölet. Ajajaj, klantiga jag glömde bort att jag hade "skurit mig". Helt plötsligt skulle jag hacka den skalade löken. Illa.
7. För ett pro som mig är det ingen svårighet att dribbla över även detta problem på Mamma genom att få ett ruskigt häftigt tårflöde av den starka löken. Om ni inte lyckas med den här typen av dubbel undkomningsmanöver direkt ska ni inte misströsta. Alla barn i början och sedan är jag en ovanligt begåvad talang också.
8. När man behöver svartpepparkorn och inte orkar rota igenom hela kryddskåpet måste man visa sitt engagemang på ett sätt som man vet inte kommer att få realiseras av mamman. Medans min Mamma rotar sig runt i kryddskåpet visar jag mitt falska engagemang genom att klämma på den oöppnade 4-pepparpåsen och menar att vi kan ju plocka ut svartisarna härifrån. Här är ytterligare ett exempel på min exemplariska kreativitet och når ni inte ändå upp dit omedelbart så misströsta inte.
9. Hoppsidejsi, nu ska det visst koka. OBS! visa inte er förvåning över att matlagningen har fortskridit så långt utan att ni har lagt två fingrar i kors. Det är ju det som är målet; att få mamman att tro att vi lagar tillsammans, eller som min mamma trodde att jag skulle laga och hon skulle hålla lite koll på att allt gick rätt till.
10. Nu ska det alltså koka i 45 minuter. Under tiden glider jag lite diskret längre och längre bort från köket. När klockan piper sitter jag någonstans väldigt illa till, typ på toa eller löser ett jätteviktigt korsord eller nåt. Därför missar jag tyvärr de sista momenten som handlar om typ sileri, grädderi och krydderi. Man måste sitta kvar ända tills mamman ropar att maten är klar. Sen är det bara att äta av den kollektivt lagade maten.
Peace
Angie
1.Grabba tag i en fet jävla köttbit. Låt din Mamma betala den.
2. Plocka fram de viktigaste ingredienserna; porterölen, grädden och din mamma.
3. Låt din mamma läsa receptet så hon vet vad som förväntas av henne.
4. Förr eller senare kommer din mamma tycka att du ska göra något. I mitt fall blev det att skala löken. För att undkomma liknande sysslor måste man vara lite kreativ och hitta lösningar som passar just den situation som du hamnar i. Jag löste mitt problem genom att sprattla och skrika att jag har skurit mig. Snabbt in på toa för att hämta papper ger undanmanövern mer realism och sedan gnälla lite om att det svider.
5.Resultatet är att Mamma skalar löken, just as we planned!
6. Jag firade framgången med matlagningsölet. Ajajaj, klantiga jag glömde bort att jag hade "skurit mig". Helt plötsligt skulle jag hacka den skalade löken. Illa.
7. För ett pro som mig är det ingen svårighet att dribbla över även detta problem på Mamma genom att få ett ruskigt häftigt tårflöde av den starka löken. Om ni inte lyckas med den här typen av dubbel undkomningsmanöver direkt ska ni inte misströsta. Alla barn i början och sedan är jag en ovanligt begåvad talang också.
8. När man behöver svartpepparkorn och inte orkar rota igenom hela kryddskåpet måste man visa sitt engagemang på ett sätt som man vet inte kommer att få realiseras av mamman. Medans min Mamma rotar sig runt i kryddskåpet visar jag mitt falska engagemang genom att klämma på den oöppnade 4-pepparpåsen och menar att vi kan ju plocka ut svartisarna härifrån. Här är ytterligare ett exempel på min exemplariska kreativitet och når ni inte ändå upp dit omedelbart så misströsta inte.
9. Hoppsidejsi, nu ska det visst koka. OBS! visa inte er förvåning över att matlagningen har fortskridit så långt utan att ni har lagt två fingrar i kors. Det är ju det som är målet; att få mamman att tro att vi lagar tillsammans, eller som min mamma trodde att jag skulle laga och hon skulle hålla lite koll på att allt gick rätt till.
10. Nu ska det alltså koka i 45 minuter. Under tiden glider jag lite diskret längre och längre bort från köket. När klockan piper sitter jag någonstans väldigt illa till, typ på toa eller löser ett jätteviktigt korsord eller nåt. Därför missar jag tyvärr de sista momenten som handlar om typ sileri, grädderi och krydderi. Man måste sitta kvar ända tills mamman ropar att maten är klar. Sen är det bara att äta av den kollektivt lagade maten.
Peace
Angie
Kommentarer
Postat av: Lotta
Haha... du är ju helt underbar :) Gratulerar till väl "utförd" matlagning.
Trackback
