"IQ en miljon"

Ok, det finns risk för att det blir en klagande ton i det här inlägget, men det må så vara. Min tid och mitt liv går på sparlåga. Jag gör inte ett skit. Inte ett skit som räknas i alla fall. Jag sitter hemma dagarna i ända, dygnet runt och söker jobb. Jag träffar inga människor. Jag bara pratar med dem i telefon samtidigt som jag slickar deras arslen. Men nej, se det går inte hem. Jag är oduglig till att anställa till ett koggjobb. Jag är oduglig till att anställa som kassörska, städerska, diskare, pizzautkörare osv med undtantag för vårdbiträde. Jag är till och med oduglig att ta in som en fucking gratisarbetare. Jag erbjuder dem mitt liv och mina tjänster helt utan kostnad. Men nej, det är inte intressant.

Därför är jag inte rolig längre.

Istället är jag ledsen, uttråkad, skitskraj för hur jag ska få mina sista dyrbara sparslantar att räcka, understimulerad, övertygad om att jag suger och det där examensbeviset är en dålig kopia, helt införstådd med att jag aldrig kommer få ett jobb vilket i och för sig är tur för jag skulle aldrig klara av det. Trots det ägnar jag hela mitt liv åt att få ett jobb eller gratisjobb. Bra jobbat där, Angie säger jag och många stämmer nog in i hejarklacken. Men jag är inte rolig längre. Man lever ju inte allena av vackert väder, som de säger i Grotesco.

Jag drömmer om att få skratta igen.

Peace
Angie