Lonesome day
Ujuj vad tomt det blir när man kommer hem efter en resa. Tristessen äter upp mig.
Jag har försökt att plugga, men min totala brist på motivation kombinerat med en bedömning från en byråkratisk universitetsnisse gjorde att jag lägger ner det. Jag har lusläst arbetsannonser och fantiserat om att det verkligen är mig de vänder sig til när de skriver "Du sitter i nya, fräscha lokaler i centrala Stockholm...Du arbetar i ett dynamiskt team med högt i tak.."
Det var en, tydligen, klok själ som frågade för någon dag sedan vad som ska hända med mig nu. Jag skrattade bort frågan lite nervöst, skruvade på mig och bytte samtalsämne efter att bestämt hävdat att det löser sig. He lös'ej, liksom. Men nu, när vardagen smyger sig äckligt nära inpå förstår jag vad han menade. Jag försöker skruva ännu mer på mig, typ 360 grader men det hjälper inte. Vad ska hända med mig nu? Jag är 25 år, jag plockar upp strumpor från govet på mammas inbedjan, jag går under barnförsäkring, jag är arbetslös, jag har alltså ingen inkomst, jag har inget eget boende, jag har inget, hmm, love life, jag har inga planer, jag har ingen karaktär.
Däremot har jag ett fint examensbevis som ligger noggrant inpackat i en fin papperficka med norrsken på samt ett nätt studielån på en kvarts miljon.
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag röstade blått. Storsatsning på ung arbetskraft + lågkonjunktur = rött och således plus-minus-noll.
Sen är det ju det där om jag ska skapa en ny chans att svara på frågan eller inte...
Peace
Angie
Jag har försökt att plugga, men min totala brist på motivation kombinerat med en bedömning från en byråkratisk universitetsnisse gjorde att jag lägger ner det. Jag har lusläst arbetsannonser och fantiserat om att det verkligen är mig de vänder sig til när de skriver "Du sitter i nya, fräscha lokaler i centrala Stockholm...Du arbetar i ett dynamiskt team med högt i tak.."
Det var en, tydligen, klok själ som frågade för någon dag sedan vad som ska hända med mig nu. Jag skrattade bort frågan lite nervöst, skruvade på mig och bytte samtalsämne efter att bestämt hävdat att det löser sig. He lös'ej, liksom. Men nu, när vardagen smyger sig äckligt nära inpå förstår jag vad han menade. Jag försöker skruva ännu mer på mig, typ 360 grader men det hjälper inte. Vad ska hända med mig nu? Jag är 25 år, jag plockar upp strumpor från govet på mammas inbedjan, jag går under barnförsäkring, jag är arbetslös, jag har alltså ingen inkomst, jag har inget eget boende, jag har inget, hmm, love life, jag har inga planer, jag har ingen karaktär.
Däremot har jag ett fint examensbevis som ligger noggrant inpackat i en fin papperficka med norrsken på samt ett nätt studielån på en kvarts miljon.
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag röstade blått. Storsatsning på ung arbetskraft + lågkonjunktur = rött och således plus-minus-noll.
Sen är det ju det där om jag ska skapa en ny chans att svara på frågan eller inte...
Peace
Angie
Kommentarer
Trackback
