"IQ en miljon"

Alltid är det något som förvärrar min härliga vardag. Aldrig kan jag riktigt slappna av. Jo, jag KAN slappna av och bara njuta men det finns alltid något som ligger och gnager, fysiskt alltså typ. Antingen så är det det ena eller så är det det andra, hur ska jag någonsin bli bekymmersfri?

På torsdag har jag spenderat en månad av mitt liv på mitt nya jobb. Jobbet börjar kännas som inte så nytt längre. Jag har börjat lära känna de jag jobbar med. Jag vet vilka jag kan prata med och vilka som egentligen inte alls känner för att bry sig. Vissa har attityd andra inte. Vissa är grymt töntiga och känns inte som någon har gripit tag i dem ordentligt medan andra tror att de styr allt trots att de inte innehar VD-posten. Jag nämner självklart inga namn för ingen vet i alla fall inte vilka jag pratar om, så vad är poängen?

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Så fort jag skriver blir det alldeles för långt trots tunt innehåll. Jag har haft en helt grym tid den senaste månaden. Jag vet inte ens var jag ska börja eller sluta. Allt känns kanon och framtiden är så himla spännande. Jag har tom börjat tröttna något så oerhört på Linköping. Jag kände det igår kväll när jag kom tillbaka hit efter en fantastisk helg i Västerås. Jag vill bara härifrån nu, till min nya lägenhet, närmare jobbet, närmare Alen, till mina saker, att få slippa bo i en resväska och bara njuta av att få inreda den från scratch.

Jag har fått försmak av sommaren idag också. Har önskat semesterveckor. Har redan börjat längta, den ska bli grym. Semestern i år alltså. Jag hade ingen förra året så det här året ska det bli helt galet bra.

A blond gone blonder!

Ciao,

/L