ser inget slut

Det är inte lätt just nu. Jag gör allt själv och det märks varje morgon att "vi"minst skulle ha varit en till. Känns väldigt jobbigt och slitsamt. Jag vill ju inte störa folk heller eftersom jag själv har satt mig i sitsen. Det kanske är dumt att jag sliter ut mig själv så här en vecka in på det nya jobbet, men sådan är jag. Har jag satt mig i en viss situation ska jag ta mig ur den om det så är det sista jag gör. Fast jag vill gärna inte att det här är det sista jag gör för det kommer en helg som det var längesen jag såg fram emot så mycket som just den här. Det var längesen sist och det börjar kännas. Inget jag inte klarar av men det river lite extra hårt emellanåt.

Jag har nu gjort en vecka (plus minus min dag som sjuk förra veckan). Jag börjar så smått komma in i min nya roll. Det är fruktansvärt mycket att lära sig och komma ihåg men gänget som jag jobbar med är grymt. Arbetet känns så himla mycket lättare och inte alls betungande. Jag pratade med ekonomiansvarige idag och då slog det mig att jag verkligen har mitt drömjobb! (alltså det jobbet som jag bara kunde drömma om förut som första jobb, dvs att det inte är mitt "DRÖMJOBB" men en god bit på vägen). Jag har börjat få koll på vilka alla är. Vissa förstår inte alls när samtalet är över och andra pratar om allt annat än jobbet. Det finns många olika varianter.

Nu har andra lasset med saker från min (snart föredetta) lägenhet åkt iväg också med hjälp av enbart mina armar och ben. Helt slutkörd varje morgon men jag klarar mig, herregud jag är ju bara 24! Någonstans ska man ju lägga den energi och styrka man har för 8 timmar på kontorsstolen blir man ju inte direkt slut av.

Sängen väntar och gäspen kommer!

Ciao,

/L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0