Bäst när det gäller
Nu är det inte långt kvar tills vuxenlivet börjar, bara sju dagar kvar. Skulle ha börjat på måndag men det har skjutits upp lite så nu blir det rivstart på onsdag med säljkonferens. Jag ska presenteras ordentligt för hela företaget också. Vem ska tro på mig? Hur ska jag skaffa mig respekt och visa att jag kan och vill? Jag har ju aldrig gjort något sånt här, hur gör man?
Fine, jag bestämde mig för att plugga internationella ekonomprogrammet våren 2003, kom in och bara flöt på kurs efter kurs. Levde liksom i den berömda bubblan, den som vi studenter skaffar oss. Kände att världen runt omkring inte riktigt behövde finnas, njöt av allt vad livet gav trots hårt pluggande av svåra tentor. Valde sedan att under mitt andra år plugga ett år utomlands i FRANKRIKE av alla ställen, hur gick detta val till? Galet, jag som var sämst på franska men jag tog utmaningen och det var nog det bästa beslut jag tagit (än så länge). Under det året hände mycket både inom mig men även i min vardag som jag skulle komma tillbaka till. Jag skulle för första gången bo själv. Kändes helt fantastiskt samtidigt som jag var lite smått skräckslagen. Sen första skoldagen på fjärde året har den där kurs efter kurs känslan infunnit sig tills en dag för två veckor sen då världen utanför knackade på dörren. Det enda som behövdes för att jag skulle få komma in var ett ja, och efter mycket kort betänketid gick jag genom dörren. Och nu står jag där i dörröppningen till världen utanför. Ingen mer skola, inga fler tentor, inget Baljan-kaffe för 4kr, inga kravaller, inget letande efter billigast kurslitteratur, inget gnäll över knepiga lärare och framför allt inte någon daglig kontakt med de underbara personer som jag har lärt känna under mina 4,5 år som jag har spenderat av mitt liv vid Linköpings Universitet. Hur ska jag överleva?
Allt är nytt och spännande men en viss ångest finns där trots allt. Helgen som kommer blir den allra sista (antagligen någonsin) som jag kommer att träffa alla dessa underbara människor på samma gång. Den kommer att vara full med skratt, minnen och glädje. Efter den helgen börjar andra delen av mitt liv. Jag står inte ensam, vilket är helt underbart. Jag har en fantastisk person som jag verkligen ser mig själv stå med ett bra tag framöver. Blir helt varm av tanken!
Nu väntar en liten och kall säng. Måste sova för att orka.
ciao,
/L
Fine, jag bestämde mig för att plugga internationella ekonomprogrammet våren 2003, kom in och bara flöt på kurs efter kurs. Levde liksom i den berömda bubblan, den som vi studenter skaffar oss. Kände att världen runt omkring inte riktigt behövde finnas, njöt av allt vad livet gav trots hårt pluggande av svåra tentor. Valde sedan att under mitt andra år plugga ett år utomlands i FRANKRIKE av alla ställen, hur gick detta val till? Galet, jag som var sämst på franska men jag tog utmaningen och det var nog det bästa beslut jag tagit (än så länge). Under det året hände mycket både inom mig men även i min vardag som jag skulle komma tillbaka till. Jag skulle för första gången bo själv. Kändes helt fantastiskt samtidigt som jag var lite smått skräckslagen. Sen första skoldagen på fjärde året har den där kurs efter kurs känslan infunnit sig tills en dag för två veckor sen då världen utanför knackade på dörren. Det enda som behövdes för att jag skulle få komma in var ett ja, och efter mycket kort betänketid gick jag genom dörren. Och nu står jag där i dörröppningen till världen utanför. Ingen mer skola, inga fler tentor, inget Baljan-kaffe för 4kr, inga kravaller, inget letande efter billigast kurslitteratur, inget gnäll över knepiga lärare och framför allt inte någon daglig kontakt med de underbara personer som jag har lärt känna under mina 4,5 år som jag har spenderat av mitt liv vid Linköpings Universitet. Hur ska jag överleva?
Allt är nytt och spännande men en viss ångest finns där trots allt. Helgen som kommer blir den allra sista (antagligen någonsin) som jag kommer att träffa alla dessa underbara människor på samma gång. Den kommer att vara full med skratt, minnen och glädje. Efter den helgen börjar andra delen av mitt liv. Jag står inte ensam, vilket är helt underbart. Jag har en fantastisk person som jag verkligen ser mig själv stå med ett bra tag framöver. Blir helt varm av tanken!
Nu väntar en liten och kall säng. Måste sova för att orka.
ciao,
/L
Kommentarer
Postat av: lonely looser
det komemr gå så himla bra lisa, under en förutsättning och det är att du tror på och respekterar dig djälv. märker alla gråhåriga slipsnissar det, finns ingen anledning för dem att inte respektera dig.
och bara det att du har någon vid din sida gör väl jättemycket. när det är dags för mig att gå ur bubblan kommer jag göra det helt själv, men fasen vad det kommer att bli bra ändå
Trackback
