tom tid
Hade faktiskt jobbintervju i torsdags. Var väldigt uttömmande. Tusen frågor och väl genomtänkta svar, men räcker det verkligen? Jag hoppas att jag lämnade ett visst intryck för jobbet verker skitkul. Det vore så skönt att slippa att alltid ha något hängande över mig, som en tung tung slöja som aldrig vill glida av. Det är precis så det känns just nu med allt pluggande. Jag har insett att min studietid är över och det är dags att ta steget in i vuxenlivet, vilket inte skrämmer mig längre. Om någon hade frågat mig för två månader sen skulle jag snabbt ha svarat att "Hjälp! Inte är väl jag färdig än. Vaddå, ska jag ta examen i januari? Nej nej inte jag, jag är inte redo. Framtiden är för oviss för att jag ska kunna se fram emot den med glädje i maggropen". Den känslan finns nog fortfarande kvar men dock i en så mycket mindre dos att jag inte ens orkar gräva fram den och fundera. Det löser sig förr eller senare. Jag vet i alla fall att jag har mitt jobb på IKEA som fallskärm "in case of emergency". Räkningar behöver man alltid betala och att ha IKEA som säkerhetsnät är grymt skönt att veta. Det blir väl i så fall att flytta hem till mor och far igen, men vad gör väl det. Det lär ju i alla fall inte behöva vara i någon längre period. Saker och ting ordnar sig och klarnar för eller senare, ibland sent och ibland ännu senare men det är ingen idé att ge upp. Min tur kommer en också en vacker dag. Jag vet vad jag vill och en vacker dag ska jag stå där med anställningskontraktet i handen och ett stort leende på läpparna.
Inte vet jag vad som egentligen gör tiden tom, men en tanke kan ju vara att det aldrig kommer gå att ta på den. Den svischar förbi och vips så har hela dryga 40 timmar gått. Vad hände? Hann ju inte ens märka att klockan tickade som en annan maratonlöpare. Var tiden tog vägen har jag inte en aning om men vad som kommer att kommas ihåg utav alla dessa minuter är det allra viktigaste. Glädje, skratt, nyfikenhet och sällskap är helt enkelt de ord som får sammanfatta det. Eftersom dessa timmar har passerat är det bara att se fram emot nästa sammanhängande 40 timmar av glädje, skratt, nyfikenhet och sällskap, vilket jag hoppas kommer att komma snart.
Och klantig är jag också. Halkade idag, tog lite för stort kliv och vips satt jag halft i spagat och jämrade mig. Men men, ibland ska man bjuda på sig själv. Ont gjorde det och en fin ping-pongformad bula på knät blev resultatet tillsammans med lite härliga skrubbsår på smalbenet. Har inte haft skrubbsår på år och dagar men det är ju trevligt att man kan underhålla sin omgivning för några minuter. "Den enda sanna glädjen är skadeglädjen" brukar man ju säga... fast på samma gång så "förlänger ett skratt livet" så jag ser det hellre som att folk lever längre pga mig!
Ciao!
//L
Inte vet jag vad som egentligen gör tiden tom, men en tanke kan ju vara att det aldrig kommer gå att ta på den. Den svischar förbi och vips så har hela dryga 40 timmar gått. Vad hände? Hann ju inte ens märka att klockan tickade som en annan maratonlöpare. Var tiden tog vägen har jag inte en aning om men vad som kommer att kommas ihåg utav alla dessa minuter är det allra viktigaste. Glädje, skratt, nyfikenhet och sällskap är helt enkelt de ord som får sammanfatta det. Eftersom dessa timmar har passerat är det bara att se fram emot nästa sammanhängande 40 timmar av glädje, skratt, nyfikenhet och sällskap, vilket jag hoppas kommer att komma snart.
Och klantig är jag också. Halkade idag, tog lite för stort kliv och vips satt jag halft i spagat och jämrade mig. Men men, ibland ska man bjuda på sig själv. Ont gjorde det och en fin ping-pongformad bula på knät blev resultatet tillsammans med lite härliga skrubbsår på smalbenet. Har inte haft skrubbsår på år och dagar men det är ju trevligt att man kan underhålla sin omgivning för några minuter. "Den enda sanna glädjen är skadeglädjen" brukar man ju säga... fast på samma gång så "förlänger ett skratt livet" så jag ser det hellre som att folk lever längre pga mig!
Ciao!
//L
Kommentarer
Trackback
