"IQ en miljon"

Att dagen började som den gjorde kan bara jag rå för. Att inte orka gå upp när klockan enträget har ringt var tionde minut i över en timme vet jag inte vad jag ska kalla. Oförmåga att ta tag i sig själv eller helt och hållet utslagen trött? Orsaken till varför i princip denna situation uppstår varje morgon varierar nog med hur dagen innan har varit. Oförmåga beror nog mest på att något har gått snett och behöver rättas till men att energin den här dagen verkligen börjar på noll och att frukosten måste fungera som första märkbara värde för resten av dagen. Ibland, inte ofta, kommer folk och bokstavligen hoppar av energi och glädje åt att en ny dag då de är friska och krya finns eller har börjat. Det verkar nästintill som att inget skulle kunna störa dem. Jag avundas dessa personer. Självklart har jag väl mina sådana dagar också men de är väääldigt få under den här tiden på året. När molnen nästan precis hänger ovanför hustaken och den burriga kylan verkligen tränger sig in genom varenda söm på kläderna. Tacka vet jag sommaren. Tänk vad glad man kan bli bara av att vinkla persiennerna och se ut genom glasrutan, se världen omkring kl 8 på morgonen. Detta är ju i princip helt omöjligt så här års, såvida inte herr Bore har hjälpt till med en gnutta snö. Men men, inget att göra åt. Sverige har allt sina goda stunder ändå. Skulle jag inte ha tyckt det skulle jag minsann redan ha stuckit iväg utomlands och stannat där för resten av mitt liv. Det finns helt enkelt något som håller mig kvar. Ena dagen familjen och vännerna, andra dagen tryggheten och bekvämligheten. Utmaningar och nya upplevelser kanske inte skulle skada nu när min trygga vardag har i stort sett försvunnit och framtiden står för dörren. Åka ut och se ytterligare delar av världen. Ta chansen att upptäcka framtiden och dess möjligheter. Någon som är på? När åker vi?

Misstag. Ett svårt ord att egentligen sätta ord på. Varierar nog beroende på vem man pratar med och vad den personen har varit med om. Vissa misstag hinner inte riktigt träda i kraft innan man märker att en åtgärd krävs. Andra ser man sker men tänker att ingen kanske är så petig och märker det, eftersom de inte märkbart påverkar dig. Att lära av det som råkar gå snett har jag nog alltid gjort mer eller mindre. Framför allt misstag som har påverkat någon annan negativt eller som har satt mig i dålig dager, gett folk fel uppfattning om mig. Att göra fel eller begå ett misstag är alltid jobbigt att inse men att sedan få kommentarer på hur man verkligen kunde göra fel är en helt annan sak. Det blir lite att strö salt i såren, och man börjar lätt krympa till marken. MEN, man lär så länge man lever. Nästa gång, eller det kommer inte bli en NÄSTA gång. För hädanefter har man lärt sig att no way san josé att de händer igen. Det bästa med att man lär sig är att dela med sig till andra om vad de bör tänka på. Att ge råd och tips och se att de hjälper är guld värt. Medmänniska eller ej är frågan, svaret kan skifta. Men för att må riktigt väl behövs någon nära som stöttar och hjälper. Guld värt med goa tjejer!

Dagens funderingar är över , kanske inte alltid lika genomtänkta men en och annan tanke har de skänkts. Men nu måste förberedelser göras, stor dag imorgon. Det är inte bara torsdag... det är "tååårta på en torsdag!"

Ciao!

//L